Gårdagen var bättre på många sätt. Framför allt lade jag mina komplex och den tidigare störningen åt sidan och fokuserade det som faktiskt betyder något. Strax efter klockan sju steg jag upp och joggade ut i spåret. Det är en fantastisk känsla när kroppen svarar på ansträngningen. Jag har varit otränad länge vilket bidragit att jag sällan orkar längre sträckor. Men nu är det alltså nya regler som gäller. Regelbunden motion och praktiska övningar ger ökad kondition som ger resultat.

Efter ett härligt morgonpass gjorde jag lite efterforskningar om depressioner till skrivprojektet. Efter lunchen fällde jag ut ett badlakan på balkongen och lät solen steka mig. Det var inte så roligt som jag föreställt mig. Ni förstår att jag är ingen solare och har aldrig varit. Därför kan en betrakta denna förändrade inställning som något storartat. Mamma pratar ofta om fixidéer som en förklaring till människans plötsliga infall och det kan ligga något i det. Frågan är om det är positivt eller negativt, men det skiljer sig säkerligen från situation till situation.

Efter en företagsam dag i solen svidade jag om till kvällen och mötte upp T vid resecentrum. Därifrån fick vi skjuts till Funkibator för en filmkväll. Jag har länge undrat och funderat på vad Funkibator är för ett ställe och vilka människor som är där. Till min hjälp att klargöra den saken har jag pratat med T och andra vänner som varit där av olika anledningar vilket självklart ökat mitt intresse än mer. När jag äntrade byggnaden i går kväll slogs av vilken sammansvetsad grupp som är verksam där. Där fanns alla sorters människor och jag föll för allihop även om jag inte hann utbyta många ord med dem. Men saken är ju den att jag är en god lyssnare och tar in det som händer i min omgivning varför jag fått min första bild av Funkibator och de intressanta individer som är verksamma där. T har ju också berättat en del för er om verksamheten.

Filmen i sig är inte mycket att orda om. Vi såg Die Hard 4 och den har jag sett tidigare. Den handlar om avancerad teknologi och dataintrång som är ständigt återkommande i filmbranschen. Amerika verkar älska att leka med tanken på hacktivism och belyser dess konsekvenser och även möjligheter. Den som får tillgång till datafiler med värdefull information besitter stor makt och det exemplifieras i Die Hard 4. En helt okej film med betydelsefullt tema och härliga repliker, tillika effektfulla scener. Jag säger inget mer utan låter tittaren själv upptäcka filmens charm.

Det var ett trevligt evenemang som jag är glad att jag tackade ja till. Synd bara att tekniken blev överhettad och strejkade minst tre gånger. Men det finns ju sina förklaringar då inte alla delar är på plats än. När bygget är färdigt kommer det bli bättre. Tillfreds i både kropp och själ gick jag sedan till sängs strax efter midnatt.

I dag väntar andra aktiviteter på agendan som troligtvis innebär lite bowling. Det var evigheter sedan jag kastade i väg ett klot så det ska bli spännande att se hur många strikes det blir. Mer om det längre fram.

Ha en bra lördag allesammans!

I dag har jag gjort så mycket fast inte mycket utöver det vanliga. Dagarna tycks framskrida i ungefär samma mönster med efterforskningar och skrivning under förmiddagen. Diskning och läsningen under eftermiddagen. Angående disken har jag nämligen upptäckt att det lönar sig att diska upp varje dag och då slipper jag vara sur för att vi inte har plats för en diskmaskin.

Emellanåt ger jag mig ut i skogen och i dag praktiserade jag några snabba övningar för att få en sundare kropp. Sommaren är som bekant här. Det finns väl ingen som påstår att det är kallt längre. Värme betyder också mer lättare kläder vilket i sin tur innebär exponering av hud. Bara tanken gör mig ytterst obekväm. Jag har länge haft svåra komplex med min kropp och särskilt vid stranden där alla ser bra ut! Jag kan inte direkt märka ut något speciellt datum eller händelse som skapade dessa komplex. Kanske är det bara det kommersiella skönhetsidealet som ständigt manipulerar i bakgrunden. Således har alltid folk i allmänhet haft starka åsikter om våra kroppar. Det är lätt att kritisera och påvisa uppenbara brister, men det är svårare att lyfta människan till att se sitt eget värde.

Under mina år har jag brottats med förutfattade meningar om hur jag är som person och överlag fått väldigt lite uppskattning. Självklart har jag familjemedlemmar och vänner som står bakom mig, men det är sällan de magiska orden uttalas. Jag upplever att jag ger mer kärlek än jag får tillbaka. Hur kommer det sig och varför fortsätter jag ge kärlek? Något mirakulöst måste ha hänt under tiden jag började lyssna till min inre röst och hitta min egen väg i livet. Jag gav mig själv de bitar mina föräldrar inte kunde ge mig. Mina föräldrar gav mig värdegrunderna och ville sedan ge mig frihet att utforma mitt liv som jag själv önskade. Deras största önskan i sin uppfostringsmodell har varit en självständig och öppensinnad individ. I början kändes det klart lite skrämmande och tungt att klara sig själv men med tiden lärde jag mig ett och annat. Jag utformade egna ideal och värderingar.

I dag betraktar jag mig själv som en tolerant, öppen och snäll människa som älskar att berömma mina medmänniskor. Det finns något gott i varje individ även om vissa har svårt att se det. Därför hanterar jag kritik på ett helt annat sätt i dag än för bara några år sedan. Jag har i skrivande stund även diskuterat komplex kring kroppen med en författarkollega som råder mig att helt ignorera andras åsikter och vara stolt över den kropp jag har. Vissa saker går att fixa … andra inte …

Det har länge varit en dröm att ha en åtråvärd kroppshållning, men det är få som lever upp till skönhetsidealet. I första hand börjar jag ta tag i saken för att få en sundare livsstil. Det som för betraktaren ser bra ut är en bonus. Den här veckan har jag alltså förändrat mina kostvanor och min motion i syfte att få en sund kropp. Resultat börjar redan synas, om än mycket små förändringar, men allt tar sin tid. I dag fick jag även en impuls att sola på balkongen. Dessvärre var molnen i vägen nästan hela tiden så det var egentligen ganska tråkigt. Men sommaren har ju kommit för att stanna så det lär bli fler tillfällen.

Tack för mig!

Nytt nyhetsbrev från författarsidan   

Den första juni är äntligen här … Vad härligt! Det innebär att skolan snart är slut och skolungdomarna får ett par lediga veckor till sitt förfogande. Personligen lever jag upp under sommarmånaderna då allt tycks vara möjligt. Framför allt alla utomhusaktiviteter en kan företa sig. När jag tänker tillbaka på min barndom ser jag mig själv springande genom skogen. Naturen har en viss plats i mitt hjärta och i mitt medvetande. Det är i skogen jag hämtar min inspiration. I alla historier som jag hittills författat spelar naturen en väsentlig roll. Skolpojken Bertil kommer t.ex till en parallell värld genom ett buskage som döljer en magisk tunnel i Två olika världar. Vad hade Den gamla haggan varit utan väderleken? Det finns även en hel del att hämta i Margareta som jag antar ni redan upptäckt.

Så ofta som möjligt ger jag mig ut i skogen för att samla kraft. I dessa dagar har det varit underbart och skrivarglädjen börjar komma tillbaka. De senaste månaderna har jag inte vårdat mitt konstnärskap, utan helt ägnat mig åt studier. Det har självklart påverkat den här sidan då det inte funnits några nyheter att meddela och ännu finns inget nytt material som är redo att publiceras. Men när jag nu känner drivet inom mig och har ett par fria månader kanske något nytt kan formas.

Sedan Margareta publicerades för snart tre år sedan har jag utvecklats som människa vilket även påverkat mina texter. Tillika finns det depressiva perioder i min tonårsperiod som måste bearbetas. Hösten 2013 påbörjade jag exempelvis en historisk äventyrsroman med två barn i huvudrollen. Följande år skrev jag en samtida deckare om unga vuxna. Historien var påtaglig och jag mådde illa på slutet. Såväl mina karaktärer som historien påverkade mig psykiskt och åberopade ouppklarade problem i mitt liv. Skrivandet under 2014 och i fjol liknade alltså mer och mer ett terapisamtal. Historierna som formades under den perioden fokuserade människor i svåra livskriser där döden blev min bästa vän. Antingen var min huvudperson döende eller var hens anhöriga det. Sådant är ganska deprimerande i längden, men jag behövde skriva av mig eländet.

Nu är jag i en ny fas där mina karaktärer ges mer djup och komplexa personligheter. Jag tror därför mina kommande verk blir något helt annat än Margareta, med en text som inte bara skrapar på ytan, utan förmedlar tyngre grejer. För tre år sedan var författarskapet min största dröm och strax efter studenten publicerades jag. Men hade jag varit tålmodig hade Margareta kunnat bli ännu bättre. Då kanske budskapet tilltalat fler än boken hittills gjort. I dag känner jag mig starkare som medborgare och människa. Naturligtvis är jag stolt över Margareta. Det är ju trots allt min första bok. Hade jag inte vågat publicera mig där och då vet ingen hur långt kommen jag varit i dag. Så jag betraktar min dumdristighet och iver som startskottet på ett mer hårdare arbete. En dag lär det belöna sig.

Därför kan jag med glädje meddela att jag tänker fortsätta författa även om det såg mörkt ut ett tag. Ni måste också förstå att den inre resan varit nödvändig. Nåväl, sommarmånaderna har börjat och jag känner livet inom mig. Det bådar gott!

Tjenixen och godkväll får jag väl säga.

Ja, det har nu blivit några sena inlägg, eller hur. Det är långa arbetsdagar och kvällarna till allt man vill hinna med:D

Idag var morgonen på mig lite för tidigt. Ställde klockan som vanligt en timme. . Sen händer det dumma att man somnar om ett litet slag. . . . Den långa bussen men hann i tid blev resultatet, imorgon, ännu tidigare men då är jag beredd!

Efter en lång och sen fredag sen med bio så är det en långhelg då det är nationaldagen på måndag om jag inte har alldeles fel:)

Nu godnatt och sov så gott på er!

/T out!