Det blev ett trevligt besök i Alvesta i går tillsammans med mamma, farmor, mormor och hennes sambo. Tillsammans åt vi på kinarestaurangen Mandarin Garden och för skoj skull beställde jag fläskfilé i stället för kyckling. Maten får gott betyg. Mandarin Garden har aldrig svikit mig förutom när jag beställde Anka. Det var som att äta gummi och det kan en ju inte äta. Men i övrigt har de alltid serverat mig god mat. Efter restaurangbesöket drack vi kaffe hemma hos farmor och diskuterade allehanda ämnen.

Väl hemmavid tog jag det lugnt framför tv:n. Under kvällen ringde dessutom en bekant och ville prata av sig. På sociala medier började pedofilanklagelser hagla in mot en annan bekant och jag ombads motargumentera det här. Jag har då aldrig misstänkt honom för något så vidrigt och tog honom i försvar efter hans egen berättelse och självrannsakan. Sådant här är allvarliga saker som bör hanteras under stabila former och det påpekade jag också till fotbollsföreningen där han är verksam. Jag hoppas innerligt att han talar sanning så inte jag gör något fel, men det är min förhoppning att rättsväsendet får klarhet i detta. Jag vet ju så lite om det här fallet och jag hoppas vid Gud att de får rätsida på det här!

I dag vill jag försöka skriva ner drömmen jag hade för några dagar sedan. I eftermiddag blir det bio också.

Vi hörs!

Början av juni är på många sätt en härlig tid på året. Framför allt har jag studenternas utspring i åtanke. Det är en händelse som bekräftar ungdomarnas självständighet och att de klarat sin gymnasiala utbildning. I många fall fordras det högre utbildning för att öppna fler dörrar, men trots det är ungdomarna redo att ge sig ut i arbetslivet. Jag har redan skrivit ett par rader om mina kusiners utspring, men jag kan inte släppa tankarna på dem. Faktum är att jag ägnade hela gårdagen åt att reflektera över deras dagar, gick igenom fotografier samtidigt som jag väntade på allmänläkarens samtal. Framåt eftermiddagen läste jag i ett par tidskrifter och tillagade champinjonpaj lagom till middagstid.

Därefter var det bara att invänta finalen av Biggest Loser. Jag måste säga att jag är nöjd över årets vinnare. Ola Karlsson Eriksson vann hemmapriset och har därmed råd att genomgå en operation. Hans kropp hann nämligen inte med den snabba viktnedgången varför det finns mängder av överflödig hud som bör tas bort. I finalen stod det mellan Jennie Thellberg, Pierre Kjellman och Sandra Wikström. Det var Sandra som med 38% viktnedgång blev den första svenska kvinnliga vinnaren av Biggest Loser. Hon hade då gått ned över 46 kilo på fem månader, från 122 till 75. Pierre Kjellman och Jennie Thellberg gick ned med 29,8% respektive 29% av sin vikt.

I dag har jag läst och kollat på Mr. Selfridge. En ytterst lat och lugn dag så säg. Tanken är att jag ska bli mer kreativ kommande dagar, men just nu är jag bara trött. I helgen väntar ett par trevliga aktiviteter att se fram emot. Bland annat Kinarestaurang och biobesök.

Den här veckan är det studenttider och Växjö sprudlar av glädje. Jag har i dessa dagar uppvaktat två av mina kusiner. Den första sprang ut från Kungsmadskolan i går efter tre år på Restaurang- & livsmedelsprogrammet. Det var stekhett och otroligt mycket folk som trängdes överallt. För skoj skull ställde jag mig så nära podiet som möjligt i hopp om bra bilder. Sedan var det bara att hitta skylten. När väl den var funnen kunde jag överräcka min blombukett. Under kvällen var det studentskiva i Hovmantorp där släkten återförenades. Dessvärre förhindrade knotten oss från att vara utomhus vid kvällskvisten. Då flyttade vi in i stället.

Den andra åkte ut i dag från Teknikum efter tre år på Barn- & fritidsprogrammet (samma som T 2013 – minns ni?). Det var inte lika hett i luften som gårdagens väderlek, men nog steg temperaturen i kroppen allteftersom fler och fler slöt sig till rutschbanan. Innan jag hann blinka var det skyltar, pensionärer och annat folk framför mig. Mina bilder var därvid hotade! Jag trodde jag skulle explodera när väl studenterna började åka ut en efter en. Det gäller ju att vara med! Plötsligt dök min kusin och hans flickvän upp. Lika snabbt som de dök upp, lika snabbt var de redan nere på fast mark. Jag vet inte hur jag lyckades, men fick in två bilder. Precis som i går blev det ett letande efter skylten och väl framme överräckte jag mina blombuketter. Under eftermiddagen var det studentskiva hos hans flickvän på Norr i Växjö.

Det har varit riktigt roligt att vara med mina kusiner på deras dagar. Jag minns så väl min egen student som var fylld av glädje och framtidstro. Då stod dörrarna öppna för mig. Det gör de visserligen fortfarande, men mycket har förändrats sedan den dagen. Jag visste verkligen inte min väg i livet när jag sprang ut. I dag börjar saker och ting klarna vilket är en jäkla tur. Mina kusiners framtid tycks mer stabil vilket gläder mig. Det kommer gå jättebra för dem. Jag vill önska ett stort grattis till mina älskade kusiner på er student och massvis av lyckönskningar inför framtiden. Det är ni som bestämmer vad som händer härnäst! Tack för dessa fantastiska dagar tillsammans!

Tjenare på er!!

På nationaldagen i måndags så var jag och en av mina systrar nere i parken och lyssnade på musik av olika artister, körer och band. Det var väldigt trevligt och det är väl en av de första gångerna som jag firara nationaldagen litegrann.

Sen, samtidigt som detta var så höll jag på med en förbannad byrå under helgen. IKEA ni vet, alla bitar ska skruvas ihop.. Det blev snyggt men ni ska få se processen i alla fall och sen ska jag snart sova efter en ganska lugn dag på jobbet.

Godnatt!

Ännu en dag då jag ligger och latar mig och glömmer bort bloggen. I går blev det inte mycket gjort mer än morgonpromenad, läsning och film på kvällen. Å andra sidan behövs det inte mycket för att dagen ska bli värdefull. Läsningen tar jag också på stort allvar. Snart måste jag också skriva ner de tankar som väckts i samband med efterforskningen om sinnessjukdom innan jag tvingas återlämna biblioteksböckerna. Det är oklart hur aktiv jag är på bloggen under skrivprojektet då jag skriver långa mängder varför bara tanken på extra ordbildning får det att svartna för ögonen. Nej, så allvarligt är det självklart inte, men jag antar att det inte blir lika aktuellt med långa utläggningar när väl skrivandet kommer i gång på allvar.

Under juni tänker jag sammanställa den forskning som jag ägnat mig åt under början av året för att sedan gå tillbaka till mina noveller jag påbörjade 2014-2015. Jag vet att dessa ligger och skräpar någonstans och väntar på att bli färdigskrivna och det vore superskönt om de blev det också. Vissa noveller är ganska viktiga för mig och jag tror inte jag får någon ro om inte berättelsen hamnar på papper. Det är bara så svårt att veta var en börjar efter så lång tid.

Enligt Kim Kimselius är det värt att dokumentera drömmar och det låter som en spännande utmaning. Det gäller ju då att direkt pränta ner alla viktiga detaljer och därefter finslipa en historia av det. För mina drömmar är då sällan sammanhängande. Mitt liv i övrigt förefaller inrutat med noggranna schemaläggningar, men icke i drömmarnas värld. Där kan vad som helst hända och det menar jag verkligen. Så direkt efter det här inlägget kommer jag skriva en liten stund innan middagen ska tillagas.

Nationaldagen till ära serverar vi fläskytterfilé. Det är framför allt genom maten och umgänget vi firar Sveriges nationaldag. I går tittade jag och mamma på film tillsammans och det lär vi säkert göra i dag också. Något annat firande lär inte bli aktuellt. Vi är inte olika andra svenskar som njuter av den lediga dagen, men som inte svidar om till nationaldräkt och viftar med svenska flaggan. Det är det ytterst få som gör. Egentligen är det ganska egendomligt då nationaldagen borde bli en dag då vi t ex uppmärksammar och värnar om vår rika mångfald. Vi har också hållit oss ifrån krig i över tvåhundra år varför vårt kulturarv finns bevarat (detta bör vi tänka över!). Men det tycks vi generellt sett ta för givet. Men offentligt lediga är vi alla fall och många uppsöker parker för att dansa. Det gör inte vi i dag utan vi lagar mat. Andra i min bekantskap ägnar sig åt helt andra saker. Som att campa, gå på bio, träna hundar inför hundutställning, gå på konsert, bada i havet med mera. Valet är alltså ditt! Du bestämmer själv vad din nationaldag ska innehålla. Det får en väl ändå säga är ett demokratiskt beslut.

Ibland lyckas en verkligen i köket. I dag tipsar jag om den potatissallad som jag rörde ihop till lunch, som ursprungligen kommer från kostexperten Carolina Soudah, vars recept går att hitta i Hemmets journal.

Ett litet härligt bildbevis från den härliga kvällen med T. Tillsammans med hans föräldrar åt vi mongolisk buffé och discobowlade. Beklagligt nog var vi lite ringrostiga … i alla fall jag. Det började bra med en strike men sedan gick det utför. Men inga ledsna miner! Det viktigaste är att ha roligt och det hade jag.

God natt!