Det värsta jag vet är när tiden rinner ifrån en och småtimmarna börjar närma sig. Speciellt när jag jobbar som bäst och fått in ett flöde i skrivandet. Men i morgon ska jag upp tidigt och åka till Alvesta för att uträtta en del ärenden och träffa en av mina fastrar. Därför får jag lov att avsluta det jag precis höll på med och försöka få ett par timmars sömn. I dag vaknade jag senare än vanligt efter den roliga filmdagen med Nemi i går. Under förmiddagen skrev jag om filmerna och kollade sociala medier.

Under eftermiddagen läste jag ut Och när sommaren är slut som motsvarade det jag förväntade mig. Endast vid ett par tillfällen överraskade Steel mig. Å andra sidan var jag väl medveten om det när jag valde ut boken. Historien är inte alls komplicerad eller unik. Den handlar om en välbärgad kvinna vid namn Deanna Duras som lever i ett olyckligt äktenskap där hon känner sig försummad av såväl make som deras dotter. Under sommaren åker maken i väg på en del affärsresor i Europa och lämnar hustrun ensam i tre månader. Dessa månader blir dock inte så ensamma då Deanna träffar sitt livs kärlek när hon tillsammans med en väninna uppsöker en semesterort. Deras förälskelse är naturligtvis förbjuden men det är ju bara över sommaren. När väl maken återvänder återgår allt till det som var förut. Problemet är bara att Deanna inte vet om hon älskar sin make längre … Jag ska inte orda mer nu men slutet överraskade mig verkligen. Beslutet visade sig vara aningen komplicerat precis så som Steel vill ha det. Faktum är att hennes kvinnor ofta får det trassligt, men återhämtar sig för det mesta. Helt otroligt!

Under kvällen har jag skrivit och forskat om hjärtat. Nu behöver jag emellertid fördjupa mig i tyngre material innan jag kan fortsätta. Men det får bli i morgon. Nu ska jag snart släcka lampan.

God natt!

Gårdagens filmdag med Nemi var verkligen supertrevlig och rolig. Först spelade vi Geni innan vi bänkade oss framför tv:n och tittade på Now you see me (regisserad av Louis Leterrier), en riktigt bra film. Fascineras du av magiker som mirakulöst kan trolla fram kaniner ur en hatt eller vet precis vilket kort ur en kortlek som är ditt kommer du också älska The Four Horsemen i Now you see me. Det är framför allt magin som piffar upp en i grunden klassiker med brottslingar som gäckar polisen.

Handlingen i den första filmen kretsar kring fyra magiker som med hjälp av högteknologiska magishower förbluffar sin publik. De utmanar sig själva genom att bland annat utföra ett bankrån på en annan kontinent för att sedan ge publiken alla pengarna. FBI-agenten Dylan Rhodes är emellertid fast besluten att sätta dit magikerna och gör allt i sin makt för att avslöja dem. Men illusionisterna är inte att leka med utan använder alla ess i rockärmen för att undslippa fängelsestraff.

Now you see me är en fängslande film med snabba vändningar och effektfulla illusioner som gör det rent omöjligt att titta bort. Det roliga och också lite skrämmande är att du som betraktare grips med i illusionerna. Inget är som det verkar och absolut ingen kan du lita på. En hårdhudad realist eller de som lever i logikens värld lär dra håret av huvudet under filmen. För mig var det omöjligt att dra några slutsatser kring deras trolleritrick eller vem som skuggar vem. För att få behållning av filmen och verkligen ha glädje av dess illusioner bör betraktaren lägga sina logiska förklaringar åt sidan. Med ett öppet sinne blir filmupplevelsen som bäst.

Efter filmen tog vi oss ner till restaurangen Spice ’n Rice innan vi uppsökte biografen för premiären av uppföljaren: Now you see me 2! Filmen har samma koncept som den första med avancerade trolleritrick, den här gången med datoranimering, och regisserad av Jon M. Chu. Skillnaden är att The Four Horsemen flyttar gränserna från sinnesförvrängande äventyr till att avslöja oetiska metoder som tech-magnaten Walter Mabry ägnar sig åt. Det blir illusionskonst som tar nya höjder runt om i världen och som slutligen tar kompanjonerna till Macau (där James Bond brukar hålla till) där de söker frikänna sina namn och avslöja hjärnan bakom ett avancerat rån.

Båda filmerna har bra skådisar som skildrar sympatiska rollfigurer, däribland Woody Harrelson, Mark Ruffalo, Morgan Freeman, Jesse Eisenberg och Michael Caine. Det som lockade i uppföljaren var självfallet Daniel Radcliffe som gestaltar det tekniska underbarnet, tillika skurken Mabry. Han gjorde en bra insats och efter ett par scener var Harry Potter som utsuddad. Det här är den andra filmen utanför Potter-serien jag ser honom i. Men Radcliffe är ingenting jämfört med Caine och Freeman vars insatser på vita duken är rent mästerliga och det syns att de njuter av sin speltid och det smittar även av sig på betraktaren.

Now you see me 1 och 2 är klockrena popcornfilmer där inget är som det verkar. Filmtiden är allt annat än långsam och tittaren lär garanterat överraskas. Stundtals är de dessutom riktigt roliga!

Tjenare på er!!

Denna veckan är den sista hela på mitt jobb nu, så visst känns det lite speciellt.

Idag har jag tagit en del tid till att städa och göra lite snyggt, mest då till nästa termin. Så ja, nu när det är lite lugnare så är det sånt vi kan ha tid med.

Hur tråkigt det än kan låta så måste jag prata väder.... Det var kallt på morgonen, det regnade straxt före lunch och på eftermiddagen så gick jag ut med jackan knäppt och då var det blå himmel och varmt som in i hatten..

    Så nu nämnde jag det men ja, det var lite roligt ändå  

Nyss sett vita huset faller... Ja det är en bra actionrulle men den är faktiskt en av många i kön/serien som har gjorts på flera olika sätt..... SÅ tja,,, jag har mina andra favoriter.

Nu ska jag nog ta och sova, det ska inte bli alltför sent ^^

Tar igen mig på soffan efter en företagsam dag …

I dag vaknade jag och var sur. Jag råkade nämligen somna om efter att klockan ringde och det var tack vare ett sms jag kom upp. Det blev därför ingen joggingrunda i spåret utan jag kontaktade ögonmottagningen i stället för rådgivning kring operation angående skelning. Det meddelades att specialisterna pensionerats sedan en tid tillbaka och att möjliga medicinska operationer genomförs på annan ort. Jag kunde därför skriva en remiss om jag ville. Det är oklart om vården går med på en sådan här operation eftersom min syn har förbättrats på egen hand och det tycks bara göras om det föreligger medicinska besvär. Men en remiss kan en ju alltid skicka … För övrigt upptäckte jag att jag ser suddigt på långt håll med glasögonen, varför de i princip är värdelösa (det har vi redan konstaterat). Känns dessutom konstigt att ha något vilande över öronen. Tänk hur fort en vänjer av sig! Det är bara konstatera att glasögon inte är något för mig längre.

Ungefär halva dagen har jag burit glasögonen och läst ett par rader i Danielle Steels Och när sommaren är slut. Den är ganska förutsägbar vid det här laget. Förr älskade jag hennes böcker, men nu när jag är mer beläst känns Steel aningen banal vilket är synd för hon är grym på att skriva. Hon är en av få som jag inspireras av beträffande författarskap och berättarteknik. Synd bara att ämnena blir urvattnade. Jag har även skrivit lite själv i dag och gjort en del efterforskningar om hjärtsvikt. Det fanns en hel del intressanta artiklar som jag hoppas få användning av vid ett senare tillfälle. För närvarande behöver jag endast lite fakta kring lämpliga behandlingar och symptom.

Avslutningsvis såg jag precis dokumentären om David Beckham och hans fotbollsprojekt. På tio dagar besökte han sju kontinenter och spelade fotboll samtidigt som han träffade utsatta människor i områdena. Det är fantastiskt att se hur fotbollen förenar människor och gör att vi alla ingår i ett slags gemenskap. Enligt Beckham är fotboll en av få sporter där det är så. Personligen förstår jag mig inte på fotboll och har länge undvikit ämnen kring det. Men Beckham ville jag gärna lära känna och han verkar ju hur mysig och snäll som helst. Den dokumentären var alldeles för kort. Jag lärde mig också en del om fotboll och behöver inte längre betrakta det som en lek.

God natt!

En femtiotalsfilm i min smak! Kate Winslet är helt enkelt underbar på vita duken! Regissören Jocelyn Moorhouse presenterar i år en vildsint tolkning av Rosalie Hams roman The Dressmaker om en framgångsrik sömmerska som söker svar på en gåta hon sedan barnsben försökt lösa. Sömmerskan Myrtle ”Tilly” Dunnage blev bortskickad från sin hemby i tidiga år, anklagad för att ha dödat en pojke. Tjugofem år senare återvänder hon i syfte att hämnas och ta reda på sanningen kring pojkens död …

Dunnage spelas av den underbara Kate Winslet, vars insats är en fröjd för ögat. Hennes karaktär är visserligen personlighetskluven och svår att placera precis som filmens genre. Dramat kring Tilly Dunnage och hennes inskränkta hemby är underhållande, men The Dressmaker är allt annat än en komedi. Den är lite av alltihop … nästan som en mix av australisk filmhistoria. I huvudsak romantik, hämnd, buskis och överanvänd dramatik. På många sätt motsvarar The Dressmaker givna kriterier beträffande bra film som inte är förutsägbar. Å andra sidan behöver inte handlingen vara dålig eller inte givande bara för det är förutsägbart, men filmupplevelser blir mycket roligare och givande om tittaren inte vet slutet eller det som händer däremellan.

Kate Winslet spelar mot bland annat Liam Hemsworth som gestaltar arbetaren Teddy McSwiney (nästan onödigt snygg likt en fotomodell vilket gör honom till ett medvetet sexobjekt). Personligen har jag inga problem med exponering av hud och lättklädda kroppar, men ifrågasätter berättartekniken och påpekar att handlingen ibland tappar fokus och får stå tillbaka när antingen Winslet eller Hemsworth (ibland båda samtidigt) tillfredsställer oss på vita duken. Jag erkänner å andra sidan att vissa scener tilltalade mig. Framför allt njöt jag när paret var i samma bild. Historien kring Dunnage och McSwiney kan verka som utskriven och klar, men det kan jag meddela att den inte är. Dels beror det på personlighetskluvenhet och dels våghalsighet. Mer säger jag inte!

I övrigt möter vi andra intressanta figurer som Dunnage får möjlighet att utöva sina talanger på. Inom kort blir hon bygdens sömmerska och främsta designer trots bybornas förakt gentemot henne. Det mest härliga är femtiotalmiljön i allmänhet och kläderna i synnerhet. Jag förundras över hur historien håller mig fängslad hela vägen igenom. Förvisso inrymmer The Dressmaker överdramatiserade epoker varför man skulle vilja fråga Moorhouse hur hon resonerade där. Emellertid är handlingen klockren och om en bortser från en del detaljer får The Dressmaker toppbetyg.

Tjenare på er allesammans och ja, välkomna hit!

I fredags gjorde jag ju specialen å där nämnde jag midsommar, som sagt är gjort. Igår var jag där och spelade också.
De hade bokat in en artist men jag blev en sån,, gästspelande som var lokal som det heter, haha!

Det var trevligt med nya människor, dock var det inte i närheten så många på plats som var föranmälda. Jag tror att det var runt 53 st som var anmälda men det var kanske,, omrking 20 personer där så det är vad man kan kalla ett stort bortfall..

Det var i alla fall kul och såklart dansade jag runt midsommarstången. Det blir man aldrig för gammal för  

Jag tror om jag inte har helt fel.. Vi var 5 stycken som dansade runt stången, resten av barnen var på ponnyridningen lite längre bort xD

Nu ska jag iväg till ronneby loppmarknad som är varje söndag, fast jag har alrig haft tiden att gå dit så nu ska det bli av.

Jag lägger ut någon bild senare från igår!

Ha det bra!