Tja allesammans!

Resan till och vistelsen i Falun blev minst sagt ett äventyr som hette duga. Frånsett själva tågresan hade nog vistelsen inte kunnat bli bättre än den var. Jag möttes av både värme, vänskaplig kärlek och respekt. All den oro och osäkerhet som en del hade sökt tvinga på mig lämnades inget utrymme i detta sällskap och i den tillvaro som jag här befann mig i. Jag kan ändå förstå omtanken och jag har pratat med många efter resan och intygat vilket fantastiskt gaypar som jag fått äran att träffa, och som jag nu ser fram emot att få lära känna. Dessa herrar ger mig hopp om en bra framtid, och ett bevis på att det sexuella mörkret som tycks breda ut sig i gayvärlden har sina änglar och sina ljusa fläckar. Jag tilltalas särskilt av deras klokhet, äkthet och insiktsfullhet. Som om det inte vore nog fick jag även träffa en av deras käraste vänner (dock i all hast innan jag skulle hem).

Vistelsen blev egentligen mest ett lära-känna-tillfälle. De visade mig runt i Falun. Vi var uppe och fikade vid hoppbackarna (förmodligen Faluns stolthet och ett måste som turistmål), och på kvällen tog vi ett bad. Annars var vi hemma hos dem, tittade på film, pratade eller spelade Tv-spel. Alltsammans var mycket trevligt, men det hade naturligtvis varit trevligare om jag varit något piggare. Resan slet nämligen ganska hårt på mig, även om det kanske inte syntes. Dessutom förundrades jag över hur pigg jag trots allt var. Men i fortsättningen blir nattåg ingenting för mig.

Själva ditresan var en fruktansvärd upplevelse. Jag glömde givetvis öronproppar eller ett headset så att jag kunde ha lyssnat på musik eller något. För folk snarkade något djävulskt och framåt nattimmarna började det dessutom lukta illa i tåget. Ingen ro fick jag heller, varför jag aldrig somnade. Nej tack! Hemresan hade kunnat sluta i tragedi, då det första tåget var försenat på grund av brand på järnvägen vilket ändrade om rutten. Det var stressigt för mig som vill ha full koll på situationen. Jag var ju rädd att inte hinna med nästa tåg. På tåget till Gävle var jag mest sur och kokade inombords, men log alltid när jag blev tilltalad (jag är ju inte dum). Jag hade turen att hamna bredvid en behaglig familj. På stationen i Gävle hann jag precis med tåget till Stockholm, och i Stockholm hann jag köpa lite kvällsmat och färdkost innan tåget rullade in. Jag kunde inte sova under den färden heller, kanske mest för att jag inte vågade lita på mig själv. Alvesta var ju inte slutstationen. Kl. 4.30 anlände jag till Alvesta och fick vänta till kl. 6 innan tåget till Växjö kom in. Då var jag riktigt sömnig ska sägas. Det blev direkt i säng efter det.

Så hela förmiddagen har gått åt till att sova ut. Under eftermiddagen blir det att tänka över äventyret och följa upp politiken i Almedalen. Kommer bli mycket av den varan de närmaste dagarna precis som vanligt. Yes, det var allt från mig just nu. Hoppas allt är bra med er! Hörs …