I morse klev jag upp extra tidigt för att göra mig i ordning för motionsspåret mellan Vaistorpet, Fyllerydsstugan och Norrastugan. Jag hade planerat det här redan i går när jag avnjöt mina pastarullar. Jag ville på något sätt rensa tankarna och bli fylld av inspiration från naturen. Det blev jag emellertid också. Direkt efter motionspasset tog jag ett bad innan jag började skriva på min reflektion. Det som sedan störde mig i arbetet var hungern.

Efter en stadig lunch fortsatte jag skriva tills mamma kom hem och några vänner gjorde entré. Tillsammans tittade vi på Glada hälsningar från Missångerträsk. Jag måste säga att jag blev lite besviken på filmatiseringen när boken var så rolig. Vissa scener var dessutom svåra att förstå om man inte läst boken. Jag lade märke till att de andra såg lite konfundersamma ut emellanåt (de har inte läst boken).

Fyllerydsstugan

När vännerna tackade för sig lagade mamma bakad potatis medan jag diskade. Sedan blev det Uppdrag granskning följt av Lillelördag med Lotta Engberg och Per Andersson. Beträffande UG tycker jag det är förjävligt att Arla spenderar tusenlappar på att deras anställda ska leva i lyx. Spela golf, förtära alkohol, resa till Paris och konsumera livsmedel. Hur kommer det sig att rika människor som har råd att bekosta en hel del själva väljer att sno från företagets kassa? Där kan man verkligen tala om snålhet och bekvämlighet! Jag tycker det är ett enormt svek mot våra svenska bönder, och jag är väldigt kluven till om jag någonsin kommer köpa en arla-produkt igen.

Dessvärre blir det ingen frågelåda i dag som ni kanske märkt, och jag är osäker på om jag hinner redigera den i morgon. Ska försöka bli klar med reflektionen och därefter får vi se. Jag jobbar så snabbt jag kan på det. Tack för i dag… god natt!

Inlämningen till Erikshjälpen gick som en dans. Det var oerhört lätt och smidigt att lämna saker och som tack erbjöds vi kaffe i kaféet. Inne i butiken kryllade det av entusiastiska människor som alla verkade ha koll på vad de skulle titta efter. Jag blev väldigt tagen av deras bokavdelning då den var relativt välskött. Jag kunde inte heller undgå från att hitta lite spännande lektyr, dock inte den jag egentligen var ute efter, men de jag fann fick duga. Mamma hittade även ett par dukar som till och med föll mig i smaken. Vi övervägde vid husgerådsavdelningen att investera i en ny kastrull då den gamlas handtag nästan trillat av, men de var alla i så dåligt skick att jag blev ledsen och gick resolut därifrån.

När väl nostalgiprylarna var införskaffade begav vi oss till Plantagen på andra sidan vägen för att leta efter nya blommor till fönstret. Vi passerade såväl rosenkallor som gullrankor, men mamma var inte intresserad alls utav dem. Jag fotograferade rosenkallorna då jag tyckte de hade häftiga färger.

Vi avslutade vår shoppingrunda på Hemmakväll och jag får väl medge att det kändes så där efteråt. Nästan som vi hade syndat. Framför allt ser jag godiset som är den största boven. Därtill kommer ju också filmerna som ibland är onödiga, men som just i köpet är livsviktiga. De senaste två veckorna har jag nämligen intalat mig själv att jag ska sluta äta sötsaker under veckorna. Om jag vill vara riktigt duktig ska jag äta en mindre mängd även under veckosluten, fastän jag i dagsläget inte behöver tänka så.

Vid hemkomsten slog jag mig ner i soffan och läste ett par sidor i Svikaren innan det var dags att laga middag. Jag bestämde mig för pastarullar och påbörjade köttfärsfyllningen medan mamma skötte disken. I bakgrunden spelade stereon en gammal bränd cd-skiva från det tidigare mögrummet som jag slängde direkt efter den var färdigspelad. Pastarullarna blev överlag bra, även om det var svårt att veta hur man skulle rulla lasagneplattorna. Dessutom var mängden tomatsås för liten då det inte täckte alla rullarna ordentligt. Men varken mamma eller jag är någon finsmakare så det slank ner ändå.

När middagen var uppäten gjorde vi oss i ordning för filmkväll med popcorn och det inhandlade godiset. Vi enades ganska snabbt om About time med Domhnall Gleeson och Rachel McAdams i huvudrollerna, vars berättelse handlar om en man som kan resa tillbaka i tiden. En ganska ovanlig, men väldigt trevlig film med ett förståeligt filmspråk. Filmen hann precis avslutas innan den nya TV-serien Ung och bortskämd började på TV3. Jag trodde på fullt allvar att jag skulle skratta mig igenom hela programmet. Dessa ungdomar som är jämnåriga med mig är under all kritik. När man inte ens kan öppna en majsburk eller väljer att läppja vin i stället för att städa, då har det gått för långt. Samtidigt kan man inte enbart skylla på ungdomen, utan vända sig till deras föräldrar. Att sätta gränser och låta barnen få ansvara för en del hushållssysslor är nyttigt för det kommande livet. Det kan kännas som att man är hård och tråkig, men det handlar egentligen om fostran. Längre fram lär det ge resultat. Ändock tror jag serien kommer bjuda på en del härliga skratt varför jag troligtvis kommer följa upp det här.

Nu är det snart dags att tänka på refrängen och invänta en ny dag. Jag hinner kanske lägga in böckerna i katalogen innan jag släcker… Till er andra vill jag säga god natt!

Vaktmästaren infann sig redan efter lunchtid i går för att dokumentera vår läcka till Riksbyggen. Rörmokaren stod utanför dörren ca tre timmar senare. Dessvärre var han tvungen att beställa ny vattenmätare och återkomma i dag. Byte av vattenmätare var gjort på mindre än tio minuter varför det känns ytterst komiskt att anlita hantverkare för en sådan enkel arbetsuppgift som gemene man torde utföra på egen hand (det rekommenderar jag dock inte). Efter vi tackat för hans väl utförda arbete började jag skura golvet innan jag plockade in sakerna i förrådet igen.

Det positiva med vattenläckan är att möget äntligen rensats ut. Gamla cd-skivor som ingen lyssnar på längre och elektronikprylar som sedan länge slutat fungera ska äntligen ut. Som bekant har jag tidigare i bloggen beskrivit vårt förråd som ett mögrum, fyllt med allt ni kan tänka er. Nu kan jag äntligen ändra min beskrivning då gammal bråte tagits bort.

Så fort mamma slutat sitt arbete ska hela och användbara saker skänkas till Erikshjälpen, resten ska till tippen. Det blir nu första gången som jag tilldelar Erikshjälpen någonting. Ända sedan jag sommarjobbade på Kupan blev jag inpräntad av kollegorna att Erikshjälpen var vår stora konkurrent. Därför har jag i alla dessa år enbart skänkt mina överflödiga tillhörigheter till Kupan. Men numera bryr jag mig inte. Lojaliteten till Kupan och mina gamla kollegor förändras inte bara för att Erikshjälpen tilldelas några gamla cd-skivor… det tror jag i varje fall inte

Jag har även kommit en bra bit på min barnboksreflektion som jag förhoppningsvis blir klar med i morgon eller senast torsdag.

Ha det bra så länge!