Varför kommer du just nu?

Var har du varit och hur har du mått?

Jag behöver inte fråga för jag har redan svaren.

Du reste till Rom för att finna dig själv,

och jag har tillåtit dig att göra det.

Men grannen har upplyst mig om att du funnit mer därtill,

såvitt vi förstår mår du bra.

Föräldrarna har sagt att jag ska tänka på annat,

men jag kan inte göra annat än tänka på dig.

Varje natt önskar jag att du vore här,

och fantiserar jag tillräckligt länge kan jag känna din värme.

Vi ligger där tillsammans, det händer inte speciellt mycket mer,

det behövs inte när det gäller oss två.

Vi vet var vi står och hur vi ska förhålla oss till varandra.

Därför plågas jag av tanken på att du kanske ska lämna mig.

Det har tydligt framgått att du inte ser mig för den jag är,

utan bara ser mig för min kropp.

Jag blir sårad och arg när jag tänker på dig,

och än mer deprimerad när jag känner så.

Alla andra har redan varit steget före.

De säger att jag borde skämmas,

och inte förtjänar att stanna hemma och ligga till sängs.

Men vad ska jag göra då?

Låtsas som att du inte finns,

förtränga vårt så kallade 'förhållande',

det liv som vi skulle dela tillsammans.

Jag är inte naiv, jag hoppas bara!

Hoppas att du en dag ska finna dig själv,

och då kommer du tillbaka.

Dagen jag har väntat på har äntligen kommit.

Du står där med ett brett leende,

att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.

Jag väljer det jag alltid väljer... att vara neutral,

och det är då det händer!

Du får något konstigt i blicken,

leendet försvinner,

och blåklockorna som du själv plockat tappar du medvetet.

Då förstår jag att du har ljugit,

det har jag hela tiden vetat,

men inte velat inse.

Någonting inom mig går sönder och jag får svårt att andas.

Du gör ingen som helst ansats till att hjälpa mig,

utan står bara där i din fåniga mundering.

Smärtan för mig till marken,

hjärtat håller på att stanna.

Du ser ytterst obekväm ut,

ditt ansikte är förvridet och gjort dig fem år äldre.

Det är nu orden kommer...

jag har hört dem innan.

"Jag orkar inte längre", nästan viskar du.

Min kropp stelnar och mina ögon utvidgas,

slutet som jag har väntat på är här.

Du vill inte ha mig, det har du aldrig velat.

Jag vet det nu, och det har jag egentligen alltid vetat.

Jag är inte naiv, men jag har låtsats.

Fantiserat om oss två tillsammans.

Du säger att det aldrig kommer att funka,

trots att du jämt återkommer,

ibland med gåvor, ibland inte, oftast inte!

Det är när gåvorna utelämnas det är som bäst.

Då har vårt förhållande en chans.

När gåvorna är med är allt förlorat,

då vill du inte längre ha med mig att göra.

Säg mig vad har jag gjort för fel?

Du har varit bortrest i snart ett år och det enda du säger är att du inte orkar längre.

Jag blir lika konfunderad varje gång, för jag förstår ingenting.

Fast egentligen gör jag det.

Jag vet varför du lämnar mig gång på gång.

Det är ditt sätt att säga att du inte har funnit dig själv.

Kanske kommer du tillbaka, kanske inte, troligtvis inte!

Den här gången är det slut på riktigt och jag har varit förberedd i snart ett år.

Innan du vänder dig om säger du det igen: "Det kommer aldrig att funka."

Du lämnar mig och jag muttrar.

Säg mig något jag inte redan vet.

Nu står jag i mitt rum och beskådar min bokhylla. Jag blir inte klok på den! Vad som ska vara på respektive hylla. Barn- och ungdomsböckerna är placerade på ett annat ställe så detta är det jag hittlls har på vuxenavdelningen, haha. Som ni ser finns det luckor som gör mig frustrerad, men tanken är att det kommer fyllas på. Överst på bilden är referens och facklitteratur. Där ska även kursböckerna stå.

Övriga hyllor är inte färdiga så dessa får ni inte se även om jag vet att ni vill. Det känns bra att organisera upp saker och ting, men luckorna irriterar och tvingar mig till anmärkningsvärda bokstöd. Två böcker ska heller inte stå där de står, men måste det på grund av deras höjd. Jaja, är en bit på väg mot min drömhylla (så som den egentligen ska se ut).   

Att censurera Pippi är som att tillintetgöra Astrids existens och klassiska författarskap. Vad folk håller på med nu är att frånta våra barn deras kulturarv. Ska inte mina barn t.ex få läsa Lindgren-böckerna? Ska det vara så? Aldrig i livet!

Älskade Astrid, jag är glad över att inte du lever i den här tiden. Ibland undrar man vad det har blivit av mänskligheten.

#pippi #censur #astridlindgren

Idol Niklas har sjungit låtar från 80-talet i stort sett hela vägen och Alexander Bard har hatat det eftersom han inte moderniserat låten. Så varför godkänns då 80-tals tema!

Jag minns så väl 2011 då det var oldies och idolerna sjöng låtar från 50- och 60-talet. Många klarade det inte och man satte stor press. Om nu idolerna ska göras redo för ett skivkontrakt, varför ska de då gå tillbaka 30 år i tiden?

Inte ens de som lyckades med uppgiften kom fram. Matilda, Lisa och Mollie är årets stora stjärnor, men i går lät det inte bra. Lisa hade för hög tonart och skrek mest. Matilda ägde scenen i början, men minskade sig själv genom att öka tempot utan att röra sig. Mollie klarade det relativt bra, men det är inte såna låtar hon ska göra.

Och så Rolf! Vad hände? Den tredje glädjespridaren åker ut och det tack vare ett tema som inte gör idolen rättvisa. Jag erkänner att jag röstade på honom för att jag ser mer potential än vad gårdagens framträdande kunde ge. Men det är jag tydligen ensam om att se...

Jag vet att Rolf inte är den bästa sångaren i år och i går var det hemskt, men det är synd att en sådan skön kille ska lämna. Det är hans personlighet som har satt sin prägel på Idol 2014. Ja, nej, jag är lite sur faktiskt!

#idolrolf #idol2014 #80-tal