”Kan jag gå?”

Maj tog ett fast grepp om henne och visade upp sitt allra vidrigaste ansikte. Hela minen var förvriden när hon yttrade: ”Du går ingenstans, hör du vad jag säger!”

Evelina försökte febrilt att ta sig loss, men det var svårt, då Majs händer höll ett stadigt tag om henne, och var inte det minsta angelägen om att släppa taget.

”Men släpp mig då!”

”Jag vägrar, hör du det!”

Dörren till kontoret flög upp med smäll. In kom en robust och välklädd man i slimfit. Både Maj och Evelina tystnade och släppte taget om varandra. Det var tydligt att det var en man med makt som just skred in. Till och med Maj teg… i ett par sekunder.

”Linus! Den här flickan…”

Mannen avvärjde hennes ord med en handviftning och knyckte på nacken. Sedan marscherade han fram till Maj och tittade kallt på henne. ”Jag vet, Maj. Du behöver inte tala om det för mig.” Han slängde ett hastigt öga på Evelina och gjorde sig nästan beredd till att spotta på henne.

Evelina svarade genom att vända honom ryggen. Han muttrade bara och blängde ögonen i Maj. ”Anna-Lena blev förgiftad.” Han väntade sig en reaktion, men Maj flackade bara med blicken och med Evelina var han osäker på vad hon kände och inte. Han beslöt sig för att fortsätta utan gensvar: ”Anna-Lena gick som bekant tidigare från jobbet i förmiddags, avbokade alla möten och sjukskrev sig. Men ingen reflekterade någonsin över varför, eller hur?”

Majs underläpp darrade igen. Hela hennes kurage höll på att gå under jorden. Mannen skrämde henne. Hon var på riktigt livrädd för honom. ”Hon fick ont i huvudet, Linus.”

Linus rättade till sin slips och knäppte med fingrarna. Han var sedan nära att spotta på Maj när han gladligen uttryckte: ”Ha! Det är ju vad alla ska tro. Att hon fick gå för dagen på grund av lite huvudvärk, men försök då tänka efter när Anna-Lena senast sjukskrev sig.” Han log brett efter den meningen, slog ut med armarna och väntade spänt på svaret.

Maj tänkte och tänkte, men kunde inte erinra sig senast Anna-Lena sjukskrev sig. ”Det var väl någon gång i julas… jag tror…”

Linus höjde handen och suckade. ”Det var inte sjukskrivning… det gällde återigen den där kvinnan.” Han pekade demonstrativt bakåt utan att se sig om. Maj förstod direkt vem han menade, men stelnade plötsligt till. Hon stirrade tomt framför sig.

Linus fortsatte utan notis om Majs ansiktsuttryck. ”Anna-Lena har aldrig varit sjukskriven förut. Kommer du inte ihåg i vintras när hon snörvlade och satt här på kontoret och sackade. Hon hade ju för guds skull fyrtio graders feber, men jobbade ändå. Därför är det konstigt att hon går hem för lite huvudvärk.”

”Linus, bakom dig!”

Maj skrek så högt hon orkade, men rösten dog bort när ljusstaken träffade Linus i huvudet. I stället stod hon lamslagen och stirrade med utvidgade ögon på mördaren.

Evelina skådar skräckslaget det hon gjort, men med glimten i ögat. Det var inte meningen att slaget skulle bli så hårt, men det går inte att backa bandet nu. Linus ligger redan i en pöl av sitt eget blod. Han ligger på sidan med ögonen öppna och det ser nästan ut som om han försöker säga dem något, men det går inte, för han är död.

Maj famnar efter något att hålla sig i och när hon backar bakåt lägger hon hela sin vikt mot skrivbordet. Hon får inte fram ett ord. I stället iakttar hon varje rörelse som Evelina gör. Allt för att kunna skydda sig om hon skulle gå till anfall.

Evelina flinar lite över det. Hon börjar erinra sig tiden på högstadiet då hon inte var något vatten värd, men nu är det helt andra bullar. Nu sitter hon på en makt som ingen kan ta ifrån henne. Varken hennes föräldrar, Anna-Lena, Linus eller hennes privatlärare. Alla som blivit offer för den paranoida kvinnan som en gång i tiden älskade hästar och jämt var iklädd en prinsessklänning. Evelina var sin mor upp i dagen och led av samma psykiska sjukdom. Hennes sista uppdrag i Växjö var nu att få ett avslut, och det blev inte som hon hade tänkt sig.

Evelina närmade sig Maj med långsamma steg. Hon tryckte ljusstaken närmare intill kroppen och gnolade på en barndomsvisa.

Maj tog ett hårdare tag om skrivbordet medan hon stressat såg en utväg i ögonvrån. Ett fönster.

”Det här förblir vår hemlighet, eller hur?” sa Evelina, när hon precis kunde nudda vid Majs näsa, så nära stod de varandra.

Maj flackade med blicken och tittade sig oroligt omkring. ”Jag antar det”, svarade hon och andades häftigare än någonsin. Sedan bestämde hon sig för vad hon skulle göra.

Maj tog ett språng mot fönstret och skrek i panik. Evelina följde panikslaget efter hack i häl. ”Är du inte klok!”

Vad som senare förvånade Evelina var att när Maj kom fram till fönstret, vände hon sig om och tog ett stadigt tag om Evelinas arm. Det gick så fort att Evelina inte hann bromsa sin fart eller kämpa emot. I stället skjutsades hon ut genom fönstret och skrikande föll hon mot marken. Hon hann nätt och jämnt fundera över vad hon egentligen hade åstadkommit med sitt liv. Nämligen ingenting. Mer hann hon inte reflektera över förrän asfalten tog henne i sina armar.

Maj vände sig om på darrande ben. Hela kroppen skakade. Underläppen vibrerade nu mer än någonsin. I säkert fem minuter stod hon och bara stirrade på Linus. Andningen var fortfarande intensiv.

Efter fem minuter stapplade hon fram till skrivbordet, greppade sin handväska och sprang ut från kontoret. Det var Maj Tross sista arbetsdag i Växjö.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har flyttat till ny domän. Nya inlägg ser ni här:   http://torejesper.blogspot.com/ ...

          Tjenare!!Ni som ännu inte har kikat in vårt nya ställe, gör gärna det. Där fortsätter TJ andan och vi har nya saker planerade, just nu finns ännu ett nytt videoklipp ute!       https://torejesper.blogspot.com/   Ha det...

Så närmar vi oss midnatt och årets sista dag är kommen. Det har verkligen varit ett mycket händelserikt år på många sätt vilket jag redan skrivit om i det förra inlägget. Jag tänkte därför ta tillfället i akt att tacka för alla de här åren på bloggpl...

    http://torejesper.blogspot.com/           ...

  Hoho! Då har det äntligen lidit mot jul och jag inser verkligen hur lite jag bloggat den här månaden och helt gått upp i en massa annat. Till exempel har jag den senaste veckan träffat flera vänner och bytt julklappar, eller har vi ätit god mat...