Tjenare på er! Ikväll kommer vinnaren att presenteras så håll utkik!

Små små sockor är passande i ett par grova skor, perfekt för en liten som så fort blir stor.

Redo att möta livet, trampar de sedan din väg hängivet, till en plats där drömmar kan uppfyllas!

De framsteg du sedan gör för att förverkliga dina drömmar kommer såklart hyllas!

Var rädd om alla dina skor, liksom du högaktar både far, mor och bror!

Så löd den metaforiska texten i det dopkort jag författade till min kusinsons dop i dag jämsides med en mängd lyckönskningar som traditionella dopkort brukar innehålla. Jag utgick från de skor som var på framsidan av kortet. Tycker jag fick till det ovanligt bra den här gången, och det känns roligt att kunna ge lite mer ifrån sig än bara ett grattis. För hur välkomnar du ett barn till världen? Vad är det du säger och vad för slags lyckönskningar är det du vill ge barnet? Självfallet vill jag ge barnet det bästa i livet, och överösa det med kärlek och glädje, en tro eller ett hopp på dess unika och specifika förmåga att förverkliga sig själv. Framför allt tror jag på människans möjligheter och det är också den tron jag vill göra barnet varse om.

Som så ofta när jag kommer i kontakt med barn funderar jag länge över hur deras liv kommer gestalta sig, vad de ska bli och vilka slags drömmar och förhoppningar som slumrar i barnet, men framför allt vad de redan är! Individen finns ju där redan och väntar på att blomma ut. Livet i sig är inte alltid det lättaste att ta sig an, det finns mycket att möta och upptäcka, och allt är inte av godo, men allt är inte heller av ondo. Det var ingen som sa att livet skulle vara lätt att leva på samma sätt som ingen heller sa att det skulle vara svårt. Att leva handlar helt enkelt i första hand om att existera och handla efter sina impulser, konfronteras med sitt känsloliv, bli ett med sin kropp, men samtidigt inte låta biologiska förutsättningar begränsa ens möjligheter. Det värsta vi kan göra är väl att låsa fast barnet vid sociala konventioner beträffande exempelvis kön eller begränsa barnet på andra sätt genom att inte tro på vad hen är kapabel att uträtta. Bättre i stället att ge barnet en chans att utvecklas på egen hand och upptäcka vad livet har att erbjuda.

Ja, det var en väldigt fin och trevlig ceremoni när släkt och vänner samlades kring Felix’ dop. Det var dessutom en liten annorlunda ceremoni då Felix redan fyllt ett år och slapp ha klänning samtidigt som han var medveten om att han fick vatten över huvudet. Först försökte han få bort vattnet men sedan accepterade han situationen. Oerhört gulligt faktiskt. Det var också väldigt lättsamt när vi skulle sjunga och en av mina fastrar började dansa till musiken. Det behöver inte längre vara så formellt i kyrkan. Efter dopet fikade vi i församlingshemmet och Felix fick sina presenter, saker han verkligen kan använda. Det var böcker, kläder och leksaker. Av mig, pappa och hans fru fick Felix ett alfabetståg och kortet med texten som särskilt komplement. Det blev väldigt lyckat alltsammans.

I dag har jag fått en hel del gjort! Steg upp extra tidigt för att börja plugga och skriva rent mina anteckningar som kommit till under veckan. Hann med nästan allt på bara ett par timmar. Precis lagom till framåt eftermiddagen då jag begav mig ner till stan för att träffa Emma. Efter en snabb runda i stan åkte vi sedan hem till henne och lagade tacopaj. Självklart filmade jag en del, men har inte ens tittat igenom klippen än och kan inte säga när jag tar mig an att redigera materialet, men jag satsar på nästa vecka. Vill lägga så mycket fokus jag kan på alla inlämningar de här veckorna. Det blir visserligen begränsat med fritid, men jag klagar egentligen inte. Trivs med det jag gör just nu.

Den fritid jag inte har nu kommer jag säkert få under sommaren då ledigheten tar vid. Jag vet ännu inte hur det ser ut på jobbfronten även om jag kontinuerligt får uppdateringar om tjänster och andra nyheter via en bibliotekstidskrift som en dansk kollega tipsade mig om. Det kommer också in en del annat i inkorgen som jag anslutit mig till, men inget har varit särskilt intressant. När väl studierna är slut (eller upphör tillfälligt), är det å andra sidan dags att tänka lite bredare och se varje jobb som en möjlighet in på arbetsmarknaden. Yes, så är det! Vi får se om jag jobbar eller gör något annat i sommar …

Under kvällen har jag tagit det lugnt ett par timmar innan jag fortsatte skriva tentan. Nu bloggar jag och kollar mejl bland annat. Funderar på att lägga mig strax. Lär säkert bli en lika lång dag i morgon, men det ser jag fram emot. Ni får ha det så bra! Hej hej …

Tänk dig att den du älskar och värderar högt i livet plötsligt beter sig konstigt och du vet inte vad det beror på, även om du anar det värsta, att personen går bakom ryggen på dig. Tänk dig då när situationen ställs på sin spets och den du älskar abrupt slutat älska dig och begär om skilsmässa/separation. Hade du omedelbart accepterat det eller varit beredd att kämpa för kärleken? Kanske är du medveten om att det är lönlöst, men väljer att inte inse det. Du väljer att kämpa för det du tror på. Tids nog måste även den envise förhålla sig till verkligheten och inse att den du en gång höll av älskar någon annan. Hen har lämnat dig för länge sen! Då börjar du ifrågasätta ditt liv tillsammans med den du älskat. Har allt varit en lögn? Den här boken handlar både om upptäckten av att något är fel i ett förhållande, förhållningssättet till felet och avslutningsvis hur en återhämtar sig efter en separation.

”Det är något som inte stämmer. Min hjärna går som en torktumlare på superspeed. Vilken minut som helst kommer de tillbaks från bryggan, jag måste skärpa mig. Det finns säkert en logisk förklaring. Det är idiotiskt att hålla på och jaga upp sig i onödan.”

”Jag måste stanna till mitt på stigen, jag kan inte stå upprätt. Jag böjer mig fram med händerna på knäna, det blir så svårt att andas. Jag gråter inte. Det är mer som om jag har fått fel på hjärtat.”

Så skriver Martina Haag i de inledande kapitlen i hennes roman Det är något som inte stämmer, vilket stundtals är som hämtat ur hennes eget skilsmässodrama och skildrar ett kändisäktenskap i upplösning, samtidigt som eländet flätas samman med fantasi. Boken kretsar kring författaren Petra som blivit dumpad av sin man, och åkt upp till en fjällstuga i Norrland för att skriva en bok om sitt krossade äktenskap. Här skildras hennes äktenskapsupplösning där hon märker att maken Anders beter sig annorlunda. Hon börjar snabbt misstänka det värsta tänkbara och är redo att konfrontera honom, men inser då vilken katastrof det skulle vara för hennes äktenskap och hennes familj. Bättre att lägga locket på! Men tankarna gnager inom henne och är redo att äta upp henne inifrån. Slutligen måste hon ta reda på om Anders har träffat någon annan. För det har han väl, fast han inte medger det? När katastrofen slutligen är ett faktum går Petra in en depression och har oerhört svårt att acceptera den situation Anders försatt henne i. Det blir så påfrestande att hon måste fly civilisationen, och fjällstugan blir hennes räddning …

I såväl den självbiografiska delen (Petras bok) som tiden uppe i fjällstugan har hela tiden en inre psykologisk gestaltning vilket jag uppskattar. Petras funderingar och agerande i norrlandsskogen och hemma i Stockholm är så skickligt gestaltade att det kryper i kroppen. Dock blir det stundtals en stor del hysteri som är svår att ta sig igenom, även om dessa bitar är fascinerande, och kan beskriva situationer där känslorna övertar förnuftet. Trots det svek som Anders utsatt henne för är hon ändå övertygad om att äktenskapet går att rädda. Det vittnar verkligen om hur stark kärleken till en människa kan vara, samtidigt som en får känslan av att hon hellre lever i självbedrägeri än i ett förhållande där kärleken är ömsesidigt besvarad. Det som gör berättelsen extra intressant är den realistiska verklighet som lyser igenom och vävs samman med det fiktiva. Jag kan under särskilda delar se Martina framför mig och hennes familj. Boken kompletterar onekligen löpsedlarnas version av skilsmässan och orsakerna kring den. Ändå är historien inte komplett! Det fattas fortfarande makens perspektiv. Även om Anders har ett stort utrymme i romanen är det Petras känsloliv och perspektiv som allt kretsar kring. Anders framstår i berättelsen som en man som inte alls har någon förståelse för Petras reaktion och verkar uppriktigt lättad över skilsmässan. Så kan det säkert också vara, men jag saknar en inre gestaltning som hade skildrat detta. Nåväl, Martina ger oss sitt perspektiv på vad som hände och kan säkert hjälpa en och annan som varit eller är i samma situation. Ett läsvärt litteraturbidrag!

4 TJ-ringar!

Är ni med;) ? Anmäl er då men bilden måste också in samma dag ;)

https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSc8QAbou6J58ugOTQ1RYGMYKcNWcg9tCikNVN-46Sm7BHlegQ/viewform?usp=sf_link