Så var år 2015 till ända. Jag tycker tiden går mycket fortare nu än den gjorde för ett antal år sedan. En del säger ju att tiden går mycket fortare när man har roligt. Om det är sant skulle vi föregående år haft skitroligt tillsammans! Det har vi stundom också haft. Jag tänker framför allt på alla de resor som jag och min familj genomförde tillsammans och de intensiva kurser som jag klarat och fått stort beröm för. Under maj fick jag för första gången deklarera då jag under 2014 sålde av mina aktier. Ni må tro att jag längtat till den dagen i över fyra år och äntligen hände det!

Beträffande bloggens gemensamma produktioner så har aktiviteten minskat de senaste månaderna, men vi har spelat in lite sketcher som vi hoppas kunna publicera så snart som möjligt. Saken är den att varken T eller jag haft tillräckligt med tid för att hängivet kunna ägna oss åt bloggens produktioner. Jag är ändock väldigt tacksam för att jag under december haft möjlighet att spela in en ny säsong av frågelådan och samtidigt ge er en ny produktion. Förhoppningsvis kommer ni få stor glädje utav dem!

Det är med en positiv känsla i magen som jag nu lämnar 2015 bakom mig. Så mycket har hänt de senaste månaderna, vilket bidragit till att jag färdats i annan riktning än det först var tänkt sedan jag under en hård arbetsdag på Hovshaga bibliotek den 21 januari 2014 insåg att livet kan erbjuda många möjligheter för den som är öppen. Det är väl knappast någon som missat att jag prioriterat studier framför något annat. Det är antagligen både bra och dåligt antar jag. Bra för att det ger mig en utbildning, och dåligt för att jag inte hinner med mina övriga intressen och det som jag egentligen vill syssla med. Men jag vill samtidigt ha en bra akademisk backup och det innebär stundom uppoffringar. Knappt något vettigt blev skrivet under 2015 vilket jag djupt beklagar och egentligen inte vill gå vidare in på. Anledningen är mestadels självklar, men det finns andra saker som hindrar mig och det försöker jag jobba med. Till min hjälp har jag bl a inhandlat en skrivbok som ska fungera som en karaktärsbok där jag kan utveckla tankar och idéer till mina karaktärer. I början av 2015 skrev jag även dagbok för en karaktär för att på så sätt komma in i ett härligt skrivflow, men det gav föga resultat.

Gårdagens nyårsfirande blev en gemytlig kväll med två filmer, en rakettårta och lite bubbel tillsammans med familjen och två hundar. Hade omständigheterna sett annorlunda ut kanske det blivit ett annat slags firande, men jag är ändå väldigt nöjd med fjolårets firande. 2015 går nu till historien som kunskapens år och jag har höga förväntningar på 2016, med förhoppningen att få träffa nya personligheter och lära mig nya saker. Det har blivit dags att skriva 2016!

God fortsättning önskar jag alla våra läsare!

Tjenare på er! Nu var det ett tag sedan jag skrev och jag är glad att J fortsatt underhålla er!

Jag är mitt uppe i flytten, nu är det att komma i ordning med sakerna, möblera och göra sånt roligt.

Idag fick vi upp den coolaste lampan jag har i min lägenhet, bilden visar den!

Hoppas ni alla haft ett helt okey 2015 och att 2016 blir ännu bättre än detta år!

Ha de så bra med er så hörs vi snart med flera bilder om flytten, smäll raketer med respekt för deras överraskande drag, som att flyga rakt mot folkmassor osv.

Vi hörs, natti! /T

Jag fortsätter nu under några veckor att besvara era inkomna frågor. Ni är självklart välkomna att ställa fler frågor redan nu, genom att kommentera, mejla eller vara aktiva på sociala medier.

Flyttdagen har då äntligen infunnit sig för T. Den dagen då ett kapitel avslutas och ett nytt påbörjas. Att flytta för första gången är en lustig känsla. Växtliknelsen är ett perfekt exempel här, då växten dras upp med alla rötter och planteras om den i den nya marken. Jag tror T har sett fram emot den här dagen med blandade känslor. Mestadels ser han förväntansfull ut, men ger även en känsla av oro inför att inte få en lika bra umgängeskrets som i Växjö. Det tror jag definitivt att T kommer att få om han är öppen för det. Han har många fina kvaliteter som sällan lyfts fram i det här forumet, men hans sociala förmåga är det inget fel på.

Jag är oerhört stolt över den resa som han har gjort, både självmant och tillsammans med mig, från att bara varit TJ till att faktiskt skapat sig fler kontaktnät. Jag fann honom verkligen i rätt ögonblick hösten 2005. Tio år senare står vi i varsitt landskap, med åtskilliga intressen och levnadsåsikter som stundtals skiljer oss åt, men som likaledes inspirerar och motiverar varandra.

I dag har jag gjort min plikt som en god kamrat och bistått med friska armar och kloka råd för att hjälpa honom komma igång med sitt nya liv. Det känns redan nu i armarna hur många tunga lyft jag varit med om. Så här efteråt erinrar jag framför allt byrån eftersom jag höll fel nertill och fick ont i händerna, samt den jävla sängen (T’s godkännande) som var så svår att greppa att jag fick trixa för att få det rätt. Jag är ändock oerhört tillfreds att jag fått uppleva den här dagen med T och önskar honom ett stort lycka till i sin egen lägenhet! På grund av flyttdagen senareläggs Boktipset! till i morgon. 

Vilket härligt vinterlandskap man vaknar till... Undrar tros hur länge snön ligger kvar...

Så blev det då äntligen jul! Tillsammans med familjen har vi gjort det bästa utav det. Av åtskilliga anledningar framskrider inte julhelgen lika fridfullt på samma sätt som förr. Jag antar att det ligger mycket stress och jäkt i luften som ett slags mål för att uppnå julaftonsidealet. Det är ganska beklagligt att många människor stressar ihjäl sig i onödan när julen ändå tenderar att infinna sig hur man än gör. Det här året har varit väldigt speciellt eftersom snön ej fallit till marken ännu. Mina familjemedlemmar sörjer inte den milda väderleken något vidare. I stället ber de mig att vända själen inåt för att söka efter tidigare julaftnar som varit. Det går så där… om jag inte blickar ut över vidderna för mycket kan jag kanske lura min hjärna, men dumdristig som jag är tittar jag ändå ofta ut genom fönstret.

Familjen är nog det viktigaste med julen. Det tycker i alla fall jag, även om vi sällan drar jämt alla gånger. I år blev det t ex många sura miner över upplägget kring Kalle Anka, julbord och julklappsutdelning. Morbror lade in en önskan om en tidigare julklappsutdelning före klockan 19. Det var ett ganska djärvt tilltag vill jag påstå för julklapparna har vi alltid öppnat efter julbordet (men nu skulle han vidare till ett större firande). Det är liksom det som gör julen så spännande tycker jag. Denna ständiga väntan på julklapparna. Ävenledes om det blir svårare för mig att inta julmaten med entusiasm när julklapparna ligger och väntar under granen, så måste jag säga att årets tristess var något ännu värre. Det kändes som en vanlig mulen torsdag och ingen hade varken lust eller tid att ordna till det. Min andra morbror gjorde dock ett hederligt försök genom att låta mobilen ge oss några klassiska julsånger.

Årets julklappar delades ut mycket tidigare än vanligt och ändrade om det traditionella schemat som iordninggjordes vid millennieskiftet. Nu vill jag inte låta som en besserwisser. Jag fick ju allt jag önskade mig, och mer därtill, däribland en skrivare, skanner och kopiator i ett, en sopptallrik i min fina servis & en Eurovisionbibel av T. Själv gav jag bort lektyr till min yngsta morbror tillsammans med ett bidrag som ska stötta honom i uppbyggandet av ett gym. Det gläder mig att han föredrar hälsa framför flärd. Jag måste också tillägga att det känns oerhört bra att veta vart pengarna tar vägen. Vanligtvis är jag likt min inbundna moster (morbrors sambo) emot pengar som present. Men i dag blir det svårare och svårare att tillfredsställa familjemedlemmarna eftersom uppslagen tenderar att tunnas ut för varje år som går. Pengar är det som önskas och det som behövs! Fastän gåvan irriterar mig infann sig en känsla av glädje och välmening när den vikarierande tomten räckte över kuvertet till morbror, som i år var min mor!

För att julen skulle bli extra speciell valde vi att spela JuleYatzy och titta på de senaste Disneyfavoriterna Frost och Insidan ut. Vi har även uppgraderat vår julklappsutdelning med julklappsspel där vi slåss om våra klappar. Har ni spelat det någon gång? Det går till på det viset att alla köper ytterligare ett antal julklappar för en viss summa som alla har kommit överens om. Sedan samlar man klapparna på ett ställe och slår tärning om när man får börja plocka ur högen. Man måste slå en etta eller en sexa för att få plocka. När klapparna har blivit utdelade är det dags att kämpa för att få behålla dem. Någon sätter igång en timer på slumpvald tid så att ingen vet hur lång tid det är kvar. Sedan slår man tärning igen och vid etta eller sexa säger man ”god jul Jesper” om man nu heter det. Heter man Ann-Charlotte eller Krister säger man det i stället. Tiden ringer ut när klockan/timern ljuder och alla klappar som man samlat på sig får man behålla. Jag fick mest skräp, medan mina klappar fick stor uppmärksamhet. Min mormor fick karusellen som jag är oerhört nöjd med.

Jag vill passa på att önska alla våra läsare en fortsatt mysig helg med nära och kära. Ta det lugnt med julens frestelser och inför gärna ett gemensamt träningsschema som utplånar överflödigt fett som hör julen till. Mina familjemedlemmar är på god väg. Då kan vi alla lyckas!