Tidigare i dag ringde en mycket trevlig ung herre på ytterdörren och ville sälja ett gäng tavlor. Han var i det närmaste utfattig och hade svårt att gå med sitt onda knä. Jag uppfattade inte alla delar i proceduren, då han pratade både engelska och väldigt fort, men tydligen hade behandlingen varit oerhört smärtsam. Just i dessa tider gör han allt vad han kan för att få in för brödfödan. Utöver tavlor erbjöd han även leksaker och dekorerade trägubbar.

Då det är naturligt för mig att hjälpa en medmänniska köpte jag en tavla av honom. Den kostade 150 kr, men då jag inte hade någon femtiolapp valde jag att vara generös och gav honom 200 kr. Han behövde pengarna bättre än jag. Det gjorde ont i mig att behöva se honom lida med knät och han frågade även om jag kunde låna honom ett par vantar, men det kunde jag tyvärr inte hur gärna jag än hade velat. Han blev emellertid inte upprörd alls utan vi skildes åt som vänner. Det känns jättebra att veta att man har hjälpt en annan människa. Nästa gång kanske det är jag som måste sälja saker för att få ekonomin att gå ihop.

Med en härlig känsla i kropp och själ har jag ägnat dagen åt att kolla igenom repriser. Tv-program som kolliderar med andra program bland annat, och så har jag förstås läst ett par sidor om hjärtesorg i en av Marita Conlon-McKennas senaste romaner. Nu orkar jag dessvärre inte vara upp längre, fastän jag sannerligen inte hunnit med allt jag hade tänkt företa mig i dag. Får fixa med det under morgondagen innan jag tar helg.

God natt!

Dags för lite pluggande! Gårdagens föreläsning var nog en av de intressantaste jag haft på universitetet. Efter lite kompletterande läsning begav jag mig till Grand Samarkand för att inhandla lite smått och gott, däribland batterier. Det blev ingen långvarig shoppingrunda, utan köpte bara det väsentligaste utöver batterierna.

Under eftermiddagen umgicks jag och mamma med våra gemensamma vänner och på kvällen såg vi reportaget om Thomas i Uppdrag granskning (han som blev bortglömd av hemtjänsten). Jag tycker gårdagens program uppvisar en skrämmande bild av hemtjänsten. Vad är det vi betalar skatt för egentligen? Hur mycket är människan värd om man får ligga på golvet i över 30 timmar innan hjälp är på väg. Det är helt ofattbart!

Den nya veckan har börjat jättebra med inspelade föreläsningar och kommentarer från övriga kursdeltagare. Veckans moment är barnlitteraturens historiska utveckling. Ni kan tro att jag lever som fisken i vattnet just nu. Bara i dag har jag lärt mig massor om barnet och vuxnas syn på barndom. Det är ganska fascinerande hur vi betraktat barnet som en blivande vuxen och en tabularasa (ett tomt blad), en individ som ska fyllas med innehåll och fostras till att foga sig i de civila spelreglerna, till att nu låta barn vara barn som självständiga och handlingskraftiga individer som har egna tankar och idéer. Det och mycket mer läser jag just nu.

Jag kollade även upp huruvida T mådde efter jag fått kännedom om hans feber. Det kan ju möjligen vara något virus som kommit med från Växjö på resan, men det är väl egentligen bara lösa spekulationer. Nja, i stället är det nog något som går i Kallinge vill jag påstå. T kom emellertid med glada besked om att han nu mår mycket bättre, vilket han även själv berättar i nedanstående inlägg.

Feber och förkylningar är vanligt förekommande bland vuxna vid den här årstiden. Det märktes klart och tydligt vid Växjö kommuns debatt om försäljning av hyresrätter i dag som sändes i lokalradio. Många snörvlade medan de tryckte ner varandra. Bäst av alla var nog ändå en vänsterpartist som var både ironisk och sarkastisk, och som menade att de blågröna inte berättat om sina planer i sitt valprogram trots att de hänvisar dit när medborgarna ställer frågor. Jag tycker det var ett härligt inslag och instämmer med många röda företrädare.

Det är ytterst beklagligt att sälja hyresrätter för att klara av att bygga fler bostäder. Borde inte styret tänka på ett helt annat sätt? Förstå att en del familjer inte har råd att själva äga sina fastigheter, och vad värre är: De bostäder som de senaste åren byggts är så dyra i hyra att folk (framför allt ungdomar som drömmer om sin första lägenhet) inte har råd att bo där. Dessutom läser man i tidningen att byggmaterialet till en del fastigheter är lättantändliga jämfört med äldre fastigheter, varför jag numera betraktar bostadsmarknaden som en sörja. Att sälja så många hyresrätter tycker jag är ett väldigt dåligt beslut. Det innebär att Växjö går åt helt fel riktning enligt mig. Hittills är försäljningen pausad av oppositionen i kommunstyrelsen. Frågan är hur länge!

Tjenixen på er allesammans!
Bättre är det med mig idag i alla fall så imorgon blir det jobbet igen.

Måste lätta en sak, har sedan jag flyttade hit säkert haft internet mindre än vad jag har haft internet.
Nu efter Windows 2010 så pratar inte datorn och nätet med varandra så ett usb skaffade vi, ett sånt som hittar trådlöst internet . . . Jo tjenare . . För Windows xp . . Som är 199 år gammalt så varför säljer de ens dem . .

Så det är därför jag inte skriver så mycket. . .
Det suger . . .

Aja ha en bra kväll allesammans!

/T out!

Hej på er allesammans.
Idag tillbringar jag dagen med att vila. Sjuk med feber och dålig hals.

Vi får hoppas på att det går över snart.
Jag som har musikvecka denna veckan på jobbet och så går jag och blir dålig!

I vilket fall som helst så hoppas jag att ni har en bra dag och att ni läst om J's resa ner till mig. Vi hade det jätteroligt med wii och ett oväntat äventyr som tog oss till karlskrona.

Ha det gött!

/T out!

Resan till Kallinge gick jättebra den här gången. Egentligen hade jag väl inte väntat mig något annat. Att en sådan olycka skulle inträffa två gånger är nog ganska osannolikt. Ändå satt jag och kunde inget annat göra än titta ut genom fönstret på bygden och samhällena vi körde igenom. Det gjorde att jag började uppskatta Torsjön medan vi passerade Ingelstad. Just det området är väldigt vackert tycker jag. Något självförtroende till läsning på bussen kommer det nog ta tid innan jag får tillbaka. Men ju mer jag åker desto bättre blir det. Särskilt nervös blev jag efter bussbytet i Tingsryd då jag fick hoppa på en dubbeldäckare igen. Den här helgen har det ju dessutom snöat och frusit på så det var inte så konstigt att jag kände mig obekväm. Men det gick bra! Jag kom fram till slut…

T mötte mig vid torget och tillsammans gick vi och handlade ägg till frukosten. Hos T dukade vi sedan upp en brakfrukost bestående av ägg, fil, rostat bröd och jag vet inte allt. Det kändes oerhört lyxigt måste jag säga och T menade att vi båda var väl värda detta. Under tiden vi avnjöt frukosten berättade T om sitt nya liv i Kallinge, vilka personligheter han träffat, vilka ställen han brukar besöka och hur det går på hans jobb i Ronneby.

Efter frukosten tog vi bussen till Ronneby för att kolla upp en discolampa som T gärna ville ha. I lampaffären sa expediten emellertid att de inte hade någon typ av discolampa, utan vi hänvisades vidare till stormarknaden Lyckeby utanför Karlskrona. För att komma dit tvangs vi ta tåget till Karlskrona och sedan en stadsbuss till Lyckeby. Jag kan så här i efterhand tycka det var mycket resande för en lampa. Det hade varit mycket roligare om vi tillbringat lite mer tid i Karlskrona. Utflykten i sin helhet tog tre timmar och åtminstone hälften av den tiden var bara restid. Men vi lovade varandra att göra om resan och tillbringa längre tid i Karlskrona nästa gång. Det lilla jag fick se av hamnstaden gjorde mig jätteglad. Jag föreställde mig hur Karlskrona såg ut för hundra år sedan när en av mina släktingar tog värvning i flottan där. Undrar om han tyckte om plasten lika mycket som jag…

Efter äventyret i Karlskrona och Ronneby åkte vi hem för att laga middag. T började med att koka upp vattnet till spaghettin och gick sedan i väg för att ringa sin bror för att reda ut en del nätverksproblem till datorn. Samtalet drog ut på tiden, vilket gjorde att jag lagade maten i stället. Efter maten experimenterade vi med discobelysningen och lyssnade på mellobidragen. Det var enormt effektfullt för att bara vara en lampa. Nu hade vi allt vi behövde för en lyckad kväll.

Den fortsatta kvällen framskred utan problem. Vi spelade datorspel, kollade på Melodifestivalen och första halvtimmen av gaygalan och spelade wii. Klockan ett släckte vi ner lägenheten och jag kröp ner i bäddsoffan och somnade med detsamma. Åtta timmar senare vaknade jag och började diska upp efter gårdagens fest. T vaknade antagligen av det och gick sömndrucken upp. Men tillsammans åt vi en lika stadig frukost som dagen innan och då piggnade han till.

Räven är min inflyttningspresent till T

Därefter fortsatte vi att spela wii tills hans mor och en av hans bröder ringde på dörren. De kom med en gryta mat. Under tiden den värmdes till på spisen spelade vi alla wii. Därefter åt vi och spelade kort innan det var dags att åka hem. Jag fick också följa med och det bidrog till att jag har hunnit fixa med en del papper innan Farmen började. Det har varit jätteroligt att vara hos T den här helgen. Framför allt är jag glad att jag klarade resan och att vi trots den knappa tiden hann uträtta så mycket som vi ändå gjorde.

Nu sätter jag punkt för den här helgen och hoppas ni haft en lika underbar helg som vi. I dag är det ju Alla hjärtans dag dessutom så hoppas verkligen ingen av er behövt sitta själv. Vi hörs!

Efter en spännande deltävling med många favoriter röstades slutligen David Lindgren och Wiktoria Johansson fram till final. Vad Wiktoria anbelangar meddelar Nils Dahlman att han blev oerhört chockad över resultatet. Han menar likt J att platsen var reserverad till Isa Tengblad. Men kvällens tävling påvisar huruvida de olika röstningarna kan förändra odds och vadslagningar.

Både TJ och Dahlman gläds med David Lindgren som gick direkt till final med sitt avancerade och påkostade nummer till bidraget We Are Your Tomorrow. Lindgren har kämpat tappert genom Melodifestivalens historia och går i varje bidrag in med inställningen att få gå hem med sångfågeln i händerna. Årets bidrag ser ut att kunna bli en stor hit, inte bara inrikes utan ävenledes underhålla andra européer. Frågar ni T skulle han basunera ut vinnaren redan nu, utan att ens veta vilka dyrgripar som väntar i Norrköping och Gävle.

Kvällens skräll torde vara debutanten från Brämhult som charmade oss med sin färgglada dräkt och sin melodi som var speciellt skriven till hennes mor. Wiktoria Johansson kan enligt Dahlman vara ett nytt stjärnskott som inte enbart lyssnar till artistens egna förhoppningar, utan likaledes tittar på huruvida hon tar för sig på scenen. För att kunna bli en representant för Sverige måste artisten kunna ta över en arena med hela sitt väsen.

Någon som nästintill klarade detta höga krav var den forna idoldeltagaren Molly Pettersson Hammar med sitt något enformiga, men klubbvänliga bidrag Hunger som tog sig till andra chansen. J påstår att hon kan bli vår nästa stjärna och Dahlman är villig att hålla med om det, då hon sjunger med stor passion och har en kraftig röst som når ut till alla hem. Han påpekar dock att såväl genre som sångröst kan även innebära att några inte gillar det. De kan bli illa berörda menar Dahlman vilket å andra sidan påvisar att ingen lämnas oberörd.

Isa Tengblad gör Pettersson Hammar sällskap i Halmstad. Hennes omdöme är nästan densamma som Mollys frånsett att Dahlman ser ESC potential i Isas bidrag I Will Wait. Att hon dessutom framförde låten med effektfulla skuggor imponerar på både juryn och Dahlman. Medan T gärna ser en manlig representant föredrar Dahlman och J en kvinnlig. De resonerar att Isa och således även Molly har det som en del artister måste jobba i flera år för att få. Nämligen Det! Det som gör att man vet att det hela känns rätt.

Beträffande finlandssvensken Krista Siegfrids som slutar på femte plats vill Dahlman buga och tacka för hennes medverkan. Enligt honom var hennes medverkan i tävlingen en flirt med Finland och ett sätt att mäta huruvida populärt ett sådant bidrag blir. Kvällens röstresultat uppvisar att Krista har stora chanser i Sverige och att flera nordiska artister kan ställa upp igen.

Då har vi dragit vidare mot staden där folket verkligen vet hur man ska festa och som likaledes tar tävlingen på stort allvar, nämligen Malmö. Gina Dirawi får under kvällen hjälp av schlagerdrottningen Charlotte Perrelli som vunnit tävlingen två gånger (1999 & 2008). Med bidraget Tusen och en natt [Take Me To Your Heaven] (1999) vann hon även ESC. Perrelli kommer under kvällen att ha ett artistiskt uppdrag efter diskussioner med SVT.

I kväll har juryn röstat fram David Lindgren som solklar favorit. Lindgren satsar i år extra mycket på vinst med sitt dyra och avancerade nummer. Hans debut 2012 med bidraget Shout It Out togs emot med öppna armar och slutade på en välförtjänt fjärdeplats i finalen. Året därpå gick det sämre och blev en personlig förlust för Lindgren i och med bidraget Skyline slutade på åttonde plats. En besviken David lämnade arenan den dagen. Hoppas det går bättre för honom i kväll.

Jämfört med förra helgens poängsättning har dagens startfält fått betydligt fler poäng. Efter Lindgren ser vi till exempel den sockersöta Isa Tengblad som debuterade med en närliggande sommarplåga i fjol (Don’t Stop). Framgången under 2015 har inneburit en helt ny stil till 2016, där såväl kläder, hårfärg som musikalisk genre ändrats. Numret är ytterst effektfullt med skuggor.

I botten hittar vi trion Patrik Isaksson, Tommy Nilsson & Uno Svenningson som försöker gestalta ett kärleksdrama. Hur det går återstår att se, men juryn är måttligt imponerad. Männen har tidigare medverkat i tävlingens historia och Nilsson vann till och med 1989 med bidraget En dag.

I övrigt är Molly Pettersson Hammar tillbaka med den enformiga, men klubbvänliga låten Hunger, finlandssvensken Krista Siegfrids som tävlade för Finland i ESC 2013 låter oss dansa till bidraget Faller, och debutanterna Victor Jr. Morsing och Wiktoria Johansson kommer säkerligen ta oss med storm. Kvällens startfält är betydligt starkare än Göteborgs. Nu är det upp till oss och svenska folket att avgöra vilka som går vidare.