L. Dassé

13 oktober 2014 17:17

Dem här ändringarna är oerhört små och harmlösa. På 40-talet fanns det en exotifiering kring ¨negrer¨, kineser osv, som kanske inte ansågs rasistiska då(eftersom det fanns väldigt lite invandrare i Sverige på den tiden). Ska vi lära barnen att dela upp människor bereonde på deras hudfärger när det är 5-6 år gamla? När Pippi tex härmar en kines med ögonen. Det kan ju leda till mobbning på skolgårdar och liknande. Samma sak med tintin i kongo, den skrevs väl på 20-talet, då det kanske inte ansågs rasistiskt med svarta slavar, men att läsa det för en 6 åring idag, tror du inte det kan uppfattas väldigt fel och leda till att mörkhyade barn blir mobbade i skolan? Astrid har ju själv sagt att hon aldrig hade andvänt ordet idag ¨negerkung¨och det var på 70-talet. Jag förstår inte varför det är så viktigt för folk att vi har kvar den här gamla skiten som är så orelevant idag att jag inte vet vad jag ska ta vägen/ tack

tj

14 oktober 2014 09:07

Jag håller helt med dig L. Dassé om att det är upprörande när vi delar upp folk. Men vi måste också se till historien hur det har varit så.
Historieboken från 1924 berättade endast kortfattat vad en ”neger” var för något. Dåtidens elever fick veta ytterst lite. Vad som gör mig upprörd över är censuren. Vad blir nästa steg?
Det här handlar inte enbart om Lindgren-böckerna utan är en debatt som fortfarande pågår. T.ex ”kinesen” på Kinapuffarpåsen väntas inom kort försvinna och pepparkakor rekommenderas skifta färg. Förstår du vad jag menar att det har gått till överdrift. Pepparkakor är inte rasistiska. Aladdinasken är inte heller rasistiskt.
Allt detta bygger på att någon tycker det och då är plötsligt allt rasistiskt. Men ska vi lösa rasismen genom att censurera och klippa bort den i medier? Är det då inte bättre att synliggöra människan. Att låta alla vara med oavsett hudfärg, kön, religion, sexuell läggning o.s.v Det torde ju vara det demokratiska alternativet. Jag hade mer hojtat till om Astrid inte hade skrivit om mörkhyade.
Jag är fullt medveten om att böckerna inte är aktuella längre, tvärtom! De har nu blivit ett kulturarv och ska respekteras.
Förlaget skulle t.ex kunna skriva om människans kunskap, för det berättar böckerna om. Varför sa man ”neger” på 40-talet?
Barns rätt till information är begränsad i dag. Jag tänker på barnböckerna på 70-talet som berättade om sex och hur det gick till vid slakt. Inga hämningar alls! Barn hade rätt att få veta.
I dag är våra barn mycket mer skyddade. Vi får inte uttala oss om någonting förrän experterna har godkänt det. På många sätt är det bra, men på lika många sätt är det dåligt.
Nu gör vi inte längre någon skillnad på vi och dem. Nu står vi enade tillsammans och det är precis så det ska vara. Men att förtränga och korrigera det förflutna är uteslutet.
Att man i dag inte säger ”neger” är ju en självklarhet för många, men det finns ju en bakgrund bakom det. Varken jag eller Astrid är rasister. Vi synliggör vår omvärld. Det är för mig det enda rätta. Som i min första roman där jag t.ex skrev en svart man.

Det här kan fortsätta i det oändliga. Nu sätter jag punkt. Ha det bra!