Då var vi framme vid den tredje deltävlingen och besöker Växjö! Det är ju bara ett stenkast från min lägenhet. Ett sådant här tillfälle hade självklart varit optimalt att vara på plats med tanke på vårt engagemang, men dessvärre hejar vi på bakom kulisserna någonstans på Teleborg. Inför själva tävlingen finns det ingen klar favorit. Det har dessutom varit svårt att ge poäng. En kan konstatera att vi tycker olika. Medan jag hyllar ett bidrag sänker T det. I och för sig är det ganska vanligt, men detta året har jag sänkt många medan T höjt här och var. Även om Owe Thörnqvist hamnar längst ner i listan är han ändå kvällens stora stjärna. Det ska bli roligt att se honom.

I kväll tävlar:

Andra deltävlingen avklarad och detta var en mycket bättre festival jämfört med förra veckan. Två grymma finalister fick vi med oss till Stockholm. Roger Pontare som var en av våra stora favoriter gick dessvärre inte vidare, men det är sånt man får ta ...

Till final:

Till andra chansen:

Det känns väldigt skönt att festen äntligen är igång trots att förra veckans bidrag inte var mycket att komma med. Den här veckan känns mer spännande med bland annat Roger Pontare och Mariette. Överlag tror jag det kan bli en riktigt bra deltävling. Ni vet väl att ni kan vara med och poängsätta bidragen via ett formulär som T gjort och publicerat i vår facegrupp. Formulär kanske inte låter så värst lockande, men det är helt enkelt ett dokument där ni ger varje bidrag poäng mellan 1-5. Passa på! Till Facebook här!

I kväll är vi i Malmö och de tävlande är:

Första deltävlingen avklarad och på det hela var både bidrage, programledare och allt helt okej ... men inte mer! Nåväl, i år kommer J utvärdera muntligt i stället tillsammans med olika jurymedlemmar. Ta reda på vad de har att säga!   

Till final:

Till andra chansen:

Så var det då dags igen för Sveriges fest, eller i alla fall TJ’s fest … Det känns onekligen som det var i går den unge Frans Jeppsson Wall från Ystad vann med bidraget If I Were Sorry. Ja, han behöver inte ens överväga att be om ursäkt direkt. Han lyckades placera Sverige bland de bästa bidragen i den europeiska tävlingen, och enligt streamingtjänster för musik blev han årets mest spelade låt. Det är roligt när sådant händer. Jag vet att T var mer övertygad om Frans vinst än jag var. Ärligt talat hade jag i sikte ett helt annat bidrag som skulle ta tävlingen i en ny riktning, men det gick som det fick. Å andra sidan är jag inte ledsen utan väldigt nöjd över vår Frans och ESC-produktionen över huvud taget. Vilken fest och vilken succé!

I år blir det lite annorlunda när det gäller presentation och utvärdering kring bidragen. En poängkategori har tagits bort för att skapa större dramatik, och tanken är att skrivandet kring festivalen ska minska och i stället framföras muntligt. En utvärdering kommer därför släppas efter tävlingarna. Men självklart kan ni redan nu ta del av våra åsikter och poängsättningar.

I kväll tävlar sju artister om en finalplats! Dessa är:

Ser fram emot en underhållande festival. Tack så länge!

Sergey Lazarev är i Sverige igen! Han tillsammans med många andra av årets Eurovisiondeltagare uppträder under kvällens schlagerfestival på Pride i Stockholm. Tänk om man varit i Stockholm i dag. Nåja, det får bli en annan gång …

http://www.qx.se/pride/31643/de-kommer-till-schlagerpride

Vilka är de fem bästa bidragen i årets tävling enligt TJ?

Tänk att vi redan är framme vid finalen! Om bara några timmar vet vi vilket land som ska hålla ESC nästa år och vilken artist som såklart också vinner. Notera att vinner Dami Im från Australien kommer tävlingen hållas i ett europeiskt land då inte alla länder har råd att åka så långt. Europa har röstat fram sina tjugo favoriter och möter de länder som varje år betalar stora summor för att vara med inkl. vår alldeles egen Frans från Sverige. Sverige är tillika det enda nordiska landet i årets final. Väldigt intressant …

Vi önskar dem alla ett stort lycka till i kväll!

---------------

Belgien bjuder upp till dans med bidraget What’s The Pressure som handlar om att leva ut sina fantasier och helt och hållet vara sig själv. En av årets favoriter och gick vidare från torsdagens semifinal. [Se vidare Semifinal 2]

Tjeckien med låten I Stand är mycket fin och går direkt genom märg och ben, men den kanske gör sig bättre på skiva? I vilket fall som helst röstade Europa vidare I Stand från tisdagens semifinal. [Se vidare Semifinal 1] 

Nederländerna uppmanar oss att stanna upp och reflektera över vår nuvarande levnadssituation. Artisten Douwe Bob visar sig också vara ganska humoristisk. Ett medelmåttigt bidrag dock. [Se vidare Semifinal 1]

Miracle från Azerbajdzjan är en fartfylld och känsloladdad låt som troligen får en bra placering. Det var inte förvånande att de gick vidare från tisdagens semifinal. Dock är Samra aningen begränsad i sin sånginsats och det är en besvikelse. [Se vidare Semifinal 1]

Ungern kör på en mäktig ballad med charmfulla effekter, tillika en snygg artist, men som knappt rör sig på scenen vilket gör bidraget tråkigt. Roligt ändå att Europa älskade det. [Se vidare Semifinal 1]

Italien brukar alltid erbjuda passion och känsla med sina bidrag och artister, så även årets skönhet Francesca Michielin. Hennes bidrag No Degree Of Separation går rakt in i hjärtat och lämnar ingen oberörd. Produktionen innehåller dessutom en färgglad rekvisita med en utopi till landskap i bakgrunden. I jämförelse med Österrike blir inte Italiens effekter alltför påtagliga. Det finns fortfarande fokus på Michielin och hennes karisma. Nils Dahlman är mycket positivt inställd till Michielins produktion, men tycker precis som expertpanelen i Inför Eurovision Song Contest det är synd att hon sjunger på engelska för att förtydliga sitt budskap. Han menar liksom de att det inte behövs. Jag håller helt med, men det är så lite engelska att tror jag vi står ut med det.

Israel tillåter oss i år att reflektera över mänsklighetens existens. I alla fall gör jag det när jag lyssnar på bidraget Made Of Stars. En bättre värld kanske väntar runt hörnet som artisten Hovi Star önskar tillkännage. Riktigt mäktigt var det i torsdagens semifinal när Star gick vidare. [Se vidare Semifinal 2]

En av årets mest lekfulla artister är Poli Genova som representerar Bulgarien med bidraget If Love Was A Crime. Genova uppträder med sådan lättsamhet och glädje att det direkt smittar av sig. Min personliga favorit i tävlingen! [Se vidare Semifinal 2]

Det behövs väl inte någon presentation av vår egen Frans som vann i Friends Arena för två månader sedan med bidraget If I Were Sorry. Självfallet har vi stor vinstchans trots bidragets enkelhet och lugna melodi. Som nämnts tidigare är If I Were Sorry ett reflekterande bidrag och först när människan tagit till sig budskapet växer låten. [Se vidare inlägg från den svenska tävlingen]

Tyskland skickar i år en flickgestalt som nästan associerar till Amy Diamond eller Dolly Style. Denna färgstarka karaktär sjunger om inre längtan och betraktar sin relation utifrån ett helikopterperspektiv vilket gör att budskapet blir aningen abstrakt. Nackdelen med Tysklands produktion är att de satsar mer på rekvisita och effekter vilket bidrar till att sångerskan Jamie-Lee hamnar lite i skymundan trots sin färgstarka mundering. Bidraget Ghost är kanske årets mest diffusa varför den säkerligen kommer på en bra placering eller också riskerar att falla mellan stolarna.

Frankrike har en ganska tragisk festivalhistoria i den moderna tävlingen. Det har varit alltifrån förgyllda bajskorvar, dansande mustascher och så vidare. I år kliver äntligen Amir upp på scenen och förmedlar en melodi som i första hand sprider glädje, men som också står upp för mänskligheten. Tanken är att låten J’ai cherché ska stärka sin publik till att våga stå upp för sina värderingar och vara lyckliga över det. Min första reaktion var att den därvid skulle ha en del naivistiska inslag, men budskapet tycks ihop med scenframträdandet sammanflätas till en klockren helhet på ett förträffligt sätt. Amir kommer också sjunga på engelska.

Polen ställer i år upp med bidraget Colors Of Your Life som är ett efterlängtat bidrag från landet där Michal Szpak gestalar människans inre identitet med färger. Varje färg representerar värden och förmågor. [Se vidare Semifinal 2]

Australien får vara med i år igen och skickar prinsessan Dami Im med bidraget Sound Of Silence som är en av mina personliga favoriter i årets tävling. Im sjunger med känsla och har en gedigen repertoar. Vad jag inte förstår är varför hon sitter ner nästan hela låten igenom! [Se vidare Semifinal 2]

Lite rock är väl aldrig fel i ESC. Bandet Minus One representerar Cypern med bidraget Alter Ego. Precis som jag och Dahlman diskuterade i tisdags så är Cypern väl värd denna finalplatsen. Dessvärre blir det nog ingen vinst för gruppen, men det är ju inte alltid så viktigt. [Se vidare Semifinal 1]

Serbien med sin Sanja Vučić ZAA är relativt medelmåttiga i år. Goodbye är visserligen en stark låt som skulle kunna gå långt, men hennes rörelsemönster gör det hela jobbigt att titta på. I torsdags var det visserligen bättre, men jag gillar inte riktigt Serbien i år ... Tyvärr! [Se vidare Semifinal 2]

Litauen är en ren besvikelse i år. Deras bidrag är nämligen en av de bästa poplåtarna, men artisten Donny Montell väljer att anta scenen helt själv. Det vill jag hävda är detsamma med självmord. Mina farhågor besannades i torsdags. Jag tycker inte Montell gör låten I've Been Waiting For This Night rättvisa. Men Europa verkar vara av annan åsikt ... [Se vidare Semifinal 2]

Årets bidrag Lighthouse från Kroatien är stark och stimulerar fantasin. Artisten Nina Kraljić är ett skuggliknande väsen som står framför en imponerande skärmbakgrund med blixtar och porlande vatten. En av mina favoriter i år. [Se vidare Semifinal 1]

Ryssland satsar verkligen på vinst i år när de skickar den heta Sergey Lazarev med bidraget You Are The Only One. Äntligen slipper vi lyssna till de naiva och banala texterna om fred och tolerans när Lazarev intar scenen med ett helt annat uttryck och förmedlar en melodi, vars text härrör från hjärtslitande kärleksförklaringar. Jag hoppas verkligen på Lazarev i kväll! [Se vidare Semifinal 1]

Spanien bjuder upp till dans med bidraget Say Yay! Deras produktion är visserligen medelmåttig när det kommer till effekter, men det går inte att klaga över Bareis dansare. Nils Dahlman är positivt överraskad till Spaniens bidrag då landet de senaste åren har tilldelat festivalen ointressanta shower men viktiga budskap. Han är inne på att det för Spanien verkar viktigare med en bra låt än ett charmfullt nummer. Jag ser gärna en kombination av dessa och tar årets produktion i försvar. Barei bjuder på underhållning och vill samla Europa kring sitt bidrag Say Yay! Det återstår att se om Europa vill dansa med henne. En sak är emellertid säker och det är att Spanien verkligen menar allvar i år.

Lettland har en någorlunda iögonfallande artist, med det är väl värt att ifrågasätta hans sångbegåvning. Justs skriker mest ut sitt budskap och konceptet känns ansträngt. Han rör sig tillika medelmåttigt på scenen. Bra låt, men högst egendomligt framförande! [Se vidare Semifinal 2]

Ukrainas bidrag 1944 har varit årets svåraste produktioner att analysera. Artisten Jamala förmedlar ett politiskt budskap där hon berättar om en befolkning som dör när främlingar invaderar landet. Budskapet illustrerar självfallet Sovjetunionens historia, främlingsfientlighet och nationalismens konsekvenser. Förträffligt egentligen när en tänker på det. [Se vidare Semifinal 2]

Malta sjunger i år om att gå på vatten och uppmanar människan att klara av stora utmaningar med hjälp av artisten Ira Losco. Hon är skicklig och förmedlar denna uppmaning med hjälp av en dansare. [Se vidare Semifinal 1]

Georgiens bidrag Midnight Gold som framförs av Nika Kocharov and Young Georgian Lolitaz är en produktion jag har svårt för. Det händer inte mycket scenen och det tar lång tid innan jag förstår vad det är jag lyssnar på. En skräll att de gick vidare, men det torde bero på östländernas musiksmak! [Se vidare Semifinal 2]

Österrike ställer upp med en glädjesprudlande prinsessa framför ett färgstarkt paradis, i form av iögonfallande effekter i bakgrunden med glädjefylld refräng. Kanske aningen överdriven produktion ... [Se vidare Semifinal 1]

Storbritannien har föga imponerat på mig de senaste åren. De har gjort tappra försök med stora artister som Bonnie Tyler och Engelbert Humperdinck, men det har blivit plattfall eller åtminstone inte berört något nämnvärt. Årets duo Joe & Jack framför bidraget You’re Not Alone som enligt mig är årets mesigaste bidrag. Låten kommer aldrig i gång och jag väntar bara på att något spännande ska hända. Inte heller deras scenframträdande tilltalar mig. De håller sig fast vid sina stativ och dansar lite lätt kring dessa. Extremt tråkigt vill jag säga. Nils Dahlman har studerat ljusshowen lite extra och påpekar att britterna ändå bjuder på angenäma bakgrundseffekter. ”Det blir mysfaktor i Europa med Storbritannien”, säger han och ler. Charmfullt alltså enligt Dahlman. Det gör detsamma enligt mig.

Armenien skickar i år Iveta Mukuchyan som dansar på moln och rör sig i dimman. Tävlingens mest effektfulla nummer, men synd att låten är medelmåttig. Vi får se hur det går för Mukuchyan och de andra. [Se vidare Semifinal 1]

De fem bästa bidragen:

Bulgarien - 22 poäng

Belgien - 21 poäng

Ryssland - 21 poäng

Italien - 19 poäng

Israel - 18 poäng