Tjenare på er!!

Ja inte mycket har hänt sedan sist då jag fortfarande är sjukskriven.... Eller jo visst händer det saker, bara väldigt ofta är det samma..

Sova, serier, äta, sova, läka..

Om några månader så ska jag vara helt återställd i alla fall och det är positivt, förhoppningsvis till jul och nyår.

I år håller ju både jag och J i nyår tillsammans och vi har bjudit in några nära vänner till att fira med oss, kommer bli toppen!! Nu ska vi bara  slå våra kloka huvuden ihop och planera ihop en kväll som de sent ska glömma! 

Vad tycker ni nu föresten... Ska vi få till en regering snart eller.... Det känns som att vi kommer ha en "övergångsledd regering" i flera år. De kan ju inte komma överrens och röstar hela tiden emot en och varandra... Låt oss veta vad du tycker i kommentarsfältet nedantill. Är du också trött på detta?

Som vanligt under Allhelgonahelgen tänder jag ett ljus för de avlidna, nära och kära som redan tagit steget över. Många spökar ju ut sig och förvränger sina utseenden och festar under den här helgen vilket egentligen inte är så klokt. Halloween har nämligen redan varit när Allhelgona infaller så att klä ut sig nu är lite att vanära de döda och dansa på deras gravar. Även om jag inte kan påverka det hela så är det i mitt tycke inte vidare lämpligt med sammanfallande halloweenfester. Jag har inga problem eller invändningar i övrigt på året, men ja … Nåväl, min egen metod är att tända ljus och ägna mig åt de döda. En del i min omgivning finner det deprimerande och ytterst sorgligt. Inte helt oväntat lockar godiset och festandet i stället för dessa människor.

I en tid där vi lever som om vi vore odödliga blir tanken på livets slut skrämmande. Men ska jag vara helt ärlig anser jag att tankar på döden får en att leva bättre, för döden handlar i själva verket om livet. Jag tror också att min spirituella sida och andliga övertygelse gör att döden inte heller framträder som så värst skrämmande för mig. Det är vid närmare eftertanke bara kroppen, som är själens verktyg, som dör och förmultnar medan själen stiger uppåt. Våra nära och kära finns med andra ord med oss hela tiden när vi behöver det. Något annat förefaller främmande, åtminstone för mig.

Som ett litet avbrott i studierna passade jag och Emma på att baka en Toscakaka. Jag är dock lite osäker på om den blev som den skulle, men den gick att äta i alla fall och det är ju huvudsaken. Nu blir det att fortsätta skriva på uppgifter som ska lämnas in kommande vecka!