Wihuu! Äntligen klar med tentan och analysen. Det var riktigt jobbigt men samtidigt så roligt att skriva. Den här gången var det mycket insamling av material till svaren som tog den mesta tiden. Själva texterna har jag skrivit under måndagen och tisdagen. Sov knappt något heller, utan tiden rann i väg. Fick sova lite extra länge i dag i stället! Det känns superskönt. Nu är det bara en forskningsöversikt kvar som lämnas in på fredag. Mycket klokt att fortsätta jobba på den …

Hej så länge!

Tjenare! 

Dagens springtur ska straxt börja. Det känns såklart motsträvigt just nu i början men tillslut lossnar det som alltid.

Jag har fått ett fint mål med träningen nu i alla fall. Om en månad så ska jag delta i Växjöloppet som är på en mil. Ska då absolut inte komma sist. Det känns väl som ett riktigt bra mål i mina ögon, så igår tog jag upp träningen och sprang blyga 3 km. Idag tänker jag mig 4.5 kanske :)

Tips på nästa tävling här på bloggen så kan du gärna lägga en kommentar till oss i inlägget så vi får veta det  

Ha det bra så hörs vi sen!

Tjenare på er! Ikväll kommer vinnaren att presenteras så håll utkik!

Små små sockor är passande i ett par grova skor, perfekt för en liten som så fort blir stor.

Redo att möta livet, trampar de sedan din väg hängivet, till en plats där drömmar kan uppfyllas!

De framsteg du sedan gör för att förverkliga dina drömmar kommer såklart hyllas!

Var rädd om alla dina skor, liksom du högaktar både far, mor och bror!

Så löd den metaforiska texten i det dopkort jag författade till min kusinsons dop i dag jämsides med en mängd lyckönskningar som traditionella dopkort brukar innehålla. Jag utgick från de skor som var på framsidan av kortet. Tycker jag fick till det ovanligt bra den här gången, och det känns roligt att kunna ge lite mer ifrån sig än bara ett grattis. För hur välkomnar du ett barn till världen? Vad är det du säger och vad för slags lyckönskningar är det du vill ge barnet? Självfallet vill jag ge barnet det bästa i livet, och överösa det med kärlek och glädje, en tro eller ett hopp på dess unika och specifika förmåga att förverkliga sig själv. Framför allt tror jag på människans möjligheter och det är också den tron jag vill göra barnet varse om.

Som så ofta när jag kommer i kontakt med barn funderar jag länge över hur deras liv kommer gestalta sig, vad de ska bli och vilka slags drömmar och förhoppningar som slumrar i barnet, men framför allt vad de redan är! Individen finns ju där redan och väntar på att blomma ut. Livet i sig är inte alltid det lättaste att ta sig an, det finns mycket att möta och upptäcka, och allt är inte av godo, men allt är inte heller av ondo. Det var ingen som sa att livet skulle vara lätt att leva på samma sätt som ingen heller sa att det skulle vara svårt. Att leva handlar helt enkelt i första hand om att existera och handla efter sina impulser, konfronteras med sitt känsloliv, bli ett med sin kropp, men samtidigt inte låta biologiska förutsättningar begränsa ens möjligheter. Det värsta vi kan göra är väl att låsa fast barnet vid sociala konventioner beträffande exempelvis kön eller begränsa barnet på andra sätt genom att inte tro på vad hen är kapabel att uträtta. Bättre i stället att ge barnet en chans att utvecklas på egen hand och upptäcka vad livet har att erbjuda.

Ja, det var en väldigt fin och trevlig ceremoni när släkt och vänner samlades kring Felix’ dop. Det var dessutom en liten annorlunda ceremoni då Felix redan fyllt ett år och slapp ha klänning samtidigt som han var medveten om att han fick vatten över huvudet. Först försökte han få bort vattnet men sedan accepterade han situationen. Oerhört gulligt faktiskt. Det var också väldigt lättsamt när vi skulle sjunga och en av mina fastrar började dansa till musiken. Det behöver inte längre vara så formellt i kyrkan. Efter dopet fikade vi i församlingshemmet och Felix fick sina presenter, saker han verkligen kan använda. Det var böcker, kläder och leksaker. Av mig, pappa och hans fru fick Felix ett alfabetståg och kortet med texten som särskilt komplement. Det blev väldigt lyckat alltsammans.

I dag har jag fått en hel del gjort! Steg upp extra tidigt för att börja plugga och skriva rent mina anteckningar som kommit till under veckan. Hann med nästan allt på bara ett par timmar. Precis lagom till framåt eftermiddagen då jag begav mig ner till stan för att träffa Emma. Efter en snabb runda i stan åkte vi sedan hem till henne och lagade tacopaj. Självklart filmade jag en del, men har inte ens tittat igenom klippen än och kan inte säga när jag tar mig an att redigera materialet, men jag satsar på nästa vecka. Vill lägga så mycket fokus jag kan på alla inlämningar de här veckorna. Det blir visserligen begränsat med fritid, men jag klagar egentligen inte. Trivs med det jag gör just nu.

Den fritid jag inte har nu kommer jag säkert få under sommaren då ledigheten tar vid. Jag vet ännu inte hur det ser ut på jobbfronten även om jag kontinuerligt får uppdateringar om tjänster och andra nyheter via en bibliotekstidskrift som en dansk kollega tipsade mig om. Det kommer också in en del annat i inkorgen som jag anslutit mig till, men inget har varit särskilt intressant. När väl studierna är slut (eller upphör tillfälligt), är det å andra sidan dags att tänka lite bredare och se varje jobb som en möjlighet in på arbetsmarknaden. Yes, så är det! Vi får se om jag jobbar eller gör något annat i sommar …

Under kvällen har jag tagit det lugnt ett par timmar innan jag fortsatte skriva tentan. Nu bloggar jag och kollar mejl bland annat. Funderar på att lägga mig strax. Lär säkert bli en lika lång dag i morgon, men det ser jag fram emot. Ni får ha det så bra! Hej hej …